Nu har det vänt

Vilken skillnad! Jag mår bara lite illa och är inte alls lika trött längre. Sover fortfarande dåligt på nätterna men mår så mycket bättre att det inte spelar så stor roll. Har en fullspäckad vecka, sista innan semestern. Nedräkningen till sex veckors ledighet börjar nu...

Att inte berätta

Jag är något piggare och illamåendet har blivit lite bättre. Just nu mår jag ganska bra och har hopp om att det här ska gå vägen. Nu syns det ganska mycket också. Det är några på jobbet som har vetat ett tag men det är fortfarande många som inte vet något. Jag förstår att det spekuleras på en del håll och jag njuter lite av att hålla på hemligheten ett tag till.

Det fladdrar i magen

Det är ju fortfarande väldigt tidigt men jag vet att det inte var tarmrörelser jag precis kände. Med sonen kände jag rörelser redan i vecka 17 och detta är ganska likt. Det är som om någon sitter och kittlar en inne i magen. Väldigt små kittlingar men de känns i alla fall. Nu längtar jag till perioden då man kan känna rörelser varje dag. Annars vill man ju helst göra ultraljud varje vecka för att veta att något lever där inne.

Att kunna somna om...

Jag har tröttnat på att ligga vaken på nätterna. I natt började jag gråta när jag funderade på hur trött jag skulle bli idag efter att ha sovit så dåligt. Men jag ska prova något nytt nu. Så fort jag vaknar (eller har varit på toaletten för det är väl därför jag vaknar) så ska jag läsa bok. Jag ska gå och köpa något lättläst och härligt idag. Tanken är då att mina tankar ska vara i boken och inte vandra iväg och göra att jag inte kan somna. Om man dessutom läser på natten blir man snabbt ganska trött och då lägger man ifrån sig boken och somnar efter ett kort tag. Håller den teorin tror ni? Andra tips tas tacksamt emot. Jag har inte svårt att somna på kvällen men kan inte somna om när jag vaknar på natten.

Brevet har kommit!

Idag kom brevet. Jag är fortfarande på jobbet men mannen är hemma vår sjuka son så han har haft örnkoll på posten. Detta innebär alltså att bebisen i magen inte har någon av de vanligaste kromosomavvikelserna. Nu har jag lugnat ner mig men jag kunde inte sluta gråta förut. Det är en sådan lättnad! Vi kunde inte vänta med att slå in "könskoden" och fick följande besked:

Inte för att det spelar någon roll men det känns mer verkligt när man vet vilket kön det är.

Dessutom har mannen idag fått erbjudande om nytt jobb och tackat ja. Får man fira nu?

Aj aj

Huvudvärk på ena sidan huvudet och över ena ögat. Det betyder migrän. Än så länge inte så farligt men jag har tillräckligt ont för att stanna hemma från jobbet. Hoppas på att kunna sova bort det mesta. Jag tror och hoppas att huvudvärken beror på en hormonomställning och att det kommer att leda till att jag mår bättre inom kort.

Ingen som har ringt ännu

Jag undrar när de ringer om de ringer. Det borde vara senast på onsdag tänker jag. Om det skulle ta en vecka att få svar och så ska de hinna skicka ut brevet, då vet de ju om resultatet senast dagen innan. Usch vad tankarna vandrar och vad jag har svårt att koncentrera mig på jobbet nu. Sover också oerhört dåligt även om det var något bättre just i natt. Men jag är inte lika illamående idag och inte heller lika trött. Det är en underbar känsla att få må så här bra, och då mår jag fortfarande illa...

Läget under kontroll

Jag mår bra och har inte fått missfall ännu. Men jag vill nog ge det ett par dagar till innan jag pustar ut. Sedan är det ju bara att hoppas att de inte ringer i veckan. Ser verkligen fram emot det där brevet. Jag kommer naturligtvis inte känna mig helt säker förrän jag har en liten bebis i famnen men om vi får ett positivt besked nu så är det dags att slappna av lite.

Sedan önskar jag att jag får må lite bättre snart. Tröttheten sliter på hela familjen. Snart är jag inne i andra trimestern och då börjar de flesta må mycket bättre. Hoppas jag inte tillhör undantagen...

Moderkaksprovet

Provtagningen är nu avklarad. Att komma till Huddinge sjukhus blev en flashback tillbaka till för 3-4 år sedan när vi gjorde våra ivf-försök via landstinget.

Doktorn idag var lite speciell men han var bra och glad. Överlag kan jag tycka att läkare borde le lite oftare. På det stora hela var besöket i alla fall en positiv upplevelse. Visst kändes det men det gjorde inte speciellt ont. Om jag får missfall så kommer jag att märka det inom några dagar. Resultat på provet kommer om ca en vecka. Om det är någon avvikelse så ringer de istället för att skicka brev. Så nu gäller det att klara bebisen över helgen och vakta telefonen i nästa vecka.

När vänder det?

Jag undrar lite när illamåendet och tröttheten ska avta för mig. Det känns fortfarande som om jag aldrig mer kommer att få tillbaka min ork. Det är ju bra tecken att må illa och vi har ju nyligen fått se lilla pyret sprattla i magen. Men oron över de kommande veckorna gnager inom mig. Försöker se positivt på saken och att det som sker det sker. Men om det går åt skogen så är det så himla orättvist. I natt när jag låg vaken en stund funderade jag på vad som händer om det går snett nu. Det är bara att börja om med akupunktur varje vecka, kinesiskt te, grön äcklig morgondrink och matrestriktioner. Självklart blir det värt det om det funkar igen. Men tänk om det inte funkar en gång till...

Nedräkning igen

Tre dagar kvar till moderkaksprovet. Känns konstigt på något sätt. Planerar att ta det så lugnt jag bara kan efteråt. Man bör inte träna på ett par dagar men det är ju ingen risk att jag gör. Jag som knappt orkar promenera till pendeln. Men jag kommer till exempel inte att lyfta min son eller leka med honom som jag brukar göra. Försöker ladda mentalt och tänka positiva tankar.

Nu på väg till Oslo över dagen. Det är alltid lite upplyftande att träffa glada norrmän :-)

Bättre idag

Igår blev en ganska jobbig dag. Jag kände att jag ville berätta för några om vad som hade hänt, alltså de som redan vet om att vi är gravida. Annars är väl risken att de kommer med ett stort leende och är så glada för min skull och då blir jag bara ledsen istället. Lika bra att folk vet om att jag är orolig för nästa steg.

När jag kom hem igår kramade jag min son extra mycket och berättade hur mycket jag älskar honom och hur fin han är. Jag inser ju att jag är lyckligt lottad som har en frisk liten kille hemma.

Idag känns allt mycket bättre. Vi har fått en ny tid för provtagning på torsdag nästa vecka. Det innebär att vi förhoppningsvis får svar innan helgen veckan efter. Det jag är mest orolig för är risken för missfall pga provtagningen. Om bebisen har Downs är det inte mycket att fundera över, men tänk om jag får missfall pga provtagningen och så visar det sig att bebisen inte hade några kromosomavvikelser. Katastroftänk kanske ni tycker men jag vill alltid föreställa mig worst case så att jag är beredd i fall att det skulle hända. Men i 99 fall av hundra går det ju bra. Om jag hade haft den sannolikheten på lotteri hade jag varit ganska säker på att vinna. Men bara ganska...