Äntligen!

Tåget rullar i skrivande stund ut ifrån centralstationen i Göteborg. Fem dagar hos mamma är egentligen lite mer än jag orkar med. Det har varit en bra jul men det är alltid skönt att åka hem.

Har inte känt något av graviditeten alls idag tills jag satte mig på tåget nu och började må lite illa. Det är en skön känsla, märkligt nog. Förra gången njöt jag verkligen av illamåendet men det var ju aldrig så illa att jag kräktes heller.

Att smyga

Den här väntan är olidlig. Dagarna går så långsamt. Det har bara gått 6 dagar sedan jag testade men det känns som en hel evighet.

Mådde lite illa under förmiddagen och hoppet stiger för varje litet tecken jag får. Magen är väldigt svullen nu och det är nog bra. Har inte sagt något till mamma och kommer inte att göra det heller. Kom på när vi åkte ner hit att man ju inte får äta allt när man är gravid. Så jag har hoppat den rökta laxen och några av ostarna. Tror inte att det märks men mamma sa igår att om det blir mycket lax över så kan vi ju äta den till lunch någon dag. Jag får försöka styra luncherna så att det finns fler alternativ att välja på.

Annars blev det en hyfsad julafton trots allt. En stor anledning till det är vår son som är den goaste, mysigaste och gladaste killen i hela världen.

Julen

Jag är inget stort fan av julen. Under åren som vi försökte skaffa barn hade jag ångest inför julen redan till midsommar. Nu är det lite bättre men det är inte så att jag längtar till jul direkt. Vet inte vad det är men jag tycker inte att julbordet är så fantastiskt som alla säger. Det är ok, men inte mer än så. Julklappar kan jag också vara utan. Känns som om man byter pengar med varandra. Sedan är det väl mysigt att umgås med familjen, men ärligt talat så är vi inte så tajta i min familj. Dessutom är vi sällan samlade alla då mina syskon inte är med ens hela dagen på julafton. I år kommer vi att samlas alla på juldagen men det bli bara ett par timmar. Nu är det snart Kalle Anka på tv och det kan jag också vara utan. För tre och fyra år sedan reste vi iväg ensamma över jul och det är något av det bästa vi gjort. Hoppas vi kan åka om några år igen.

Dan före dan

Tidiga morgonflyget till Göteborg i morse gick superbra och nu har vi varit hos mamma hela dagen. Allt är klart inför morgondagen och det känns riktigt skönt. Ligger i sängen och ska sova nu. Tidigt ja, men man får passa på. Fortfarande dåligt med graviditetssymptom så jag börjar fundera på om det verkligen är sant. Somnar när jag skriver nu så god natt!

Man glömmer så fort

Jag väntar på att börja känna några graviditetssymptom. Det är lite dåligt med det just nu. Mådde i och för sig lite illa i morse men det kan lika gärna vara inbillning.  Och jag har haft lite ont i huvudet vilket jag misstänker beror på hormonförändringarna i kroppen. Sedan är jag lite svullen om magen, framförallt på kvällarna. Förra gången kände jag jättemycket i magen, typ mensliknande symptom redan en vecka efter ET. Men då hade jag ju varit med om äggplock och var lite allmänt mörbultad i regionen. Minns inte när brösten började ömma men jag har för mig att det var rätt tidigt. Alltså jag vågar ju inte riktigt tro på det här förrän jag känner något. Jag förstår inte hur folk i allmänhet kan vänta till vecka 18-20 innan de verkligen får se något därinne. Men de har kanske inte gått och väntat i flera år på att bli gravida heller.

Att smyga med en hemlighet

Är nog fortfarande lite i chock pga graviditeten. Jag fattar inte att det är sant. Vi tänker nog inte berätta något förrän vi gjort vår ultraljud (om vi kommer så långt). Till dess smyger vi, till och med för de närmsta. En fördel med att ha kört vårt program är att jag inte behöver förklara mig för att jag inte dricker alkohol eller kaffe. Det gör det hela lite lättare. Men samtidigt vill man ju basunera ut till hela världen att vi har lyckats bli gravida. Men i den här bloggen är jag ganska anonym så här får jag berätta. Tyvärr är det väl flest barnlösa som läser bloggen och jag vet hur det kändes när alla andra blev gravida utom vi. Så jag förstår om ni inte orkar läsa men kanske kan jag inspirera någon till att kämpa vidare och inte ge upp.

Tålamod

Ligger hos akupunktören och väntar på att få mina nålar. Redan en halvtimme försenad. Nu ska jag behandlas för att förhindra missfall och nu får jag en annan sorts te. Det är TRÅKIGT att ligga här och vänta och nu börjar jag bli lite irriterad.

Att leva i en bubbla

Gjorde testet i morse som visade positivt. Snacka om chock. Vi är ju naturligtvis jätteglada men vet också att vi har lång väg kvar.

Vad gör man nu då? Jag har slutat med min gröna morgondrink men fortsätter programmet som vanligt annars. Mannen får fortsätta med allt sitt för om det inte blir något av detta vill vi ju inte börja om på tre nya månader utan göra ivf så snart vi kan.

Jag har bokat tid för ultraljud i mitten på januari och har även beställt tid för att kolla mina sköldkörtelvärden. I morgon ringer jag och avbokar min MS-behandling nästa vecka. Oj vad overkligt det här är.

Gravid?

Nej så klart inte. Men det är något märkligt med min mens som dök upp på dag 29 i cykeln, vilket är några dagar över normalt. Och efter en dag så har den försvunnit. Jag har inte testat för vi har varit borta över helgen och det är ju ändå omöjligt att det skulle bli ett plus. Jag har aldrig varit en sån person som köper flera graviditetstest och kollar flera gånger bara för att vara säker. Mensen har ju alltid kommit förutom den enda gången jag blev gravid. Även då väntade jag ut de 18 dagarna som jag hade blivit instruerad. Kanske dags att omvärdera det där med att jag har dåligt tålamod. I morgon bitti kommer jag i alla fall att testa.

Akupunktur igen och kanske gravid?

Har precis varit hos akupunktören och ibland tar det så sjukt lång tid när man är där. Det är ju skönt och jag blir avkopplad och slumrar till men det är ändå segt att det är så mycket väntetid. Idag fick jag totalt 34 nålar och när jag låg på magen fick jag även 10 sugkoppar. Dessutom har jag fått något nytt som jag ska dricka nu istället för mina örter när jag får mens. Det känns ibland som om min akupunktör lägger både det ena och det andra efter hand. Det jag fick nu har jag aldrig fått förut. Mensen väntas under morgondagen då det är dag 26. Blir det längre cykel än det så är det bara bra. Men jag har fortfarande inte gett upp hoppet om att den kanske inte kommer alls. Magen har varit riktigt svullen den senaste veckan så självklart vandrar ju tankarna iväg en sväng. Men nej, jag är realist och inser att det med största sannolikhet inte är så.

Lång väntan

Såhär snart halvvägs in i väntan på nästa ivf börjar det bli lite trist med alla örter, kosttillägg och besök hos akupunktören. Samtidigt är jag verkligen motiverad att gå igenom detta. Men denna gången längtar jag mer efter att få äta eller dricka precis det jag vill. Förra gången var jag inte ens sugen. För några dagar sedan hade vi projektavslut med en kund på jobbet och hade vinprovning i samband med det. Jag luktade mig igenom provningen men för första gången på länge blev jag riktigt sugen på ett glas rött. Samtidigt har jag massor att göra på jobbet och det är en massa kul grejer och då går ju tiden snabbare. Om ett par veckor är det jul och sedan är vi inne i januari och då ska jag börja spraya. Hurra?

Dagdrömmar

Tiden går fortast när man har som mest att göra. Denna veckan har varit fullt upp och det passade egentligen inte med helg för jag har inte hunnit göra det jag skulle på jobbet. Fördelen med att ha så mycket att göra är att man inte tänker lika mycket på det här med att försöka få barn.

Jag vet att vi har världens sämsta förutsättningar att bli gravida på naturlig väg. Men jag vet ungefär när jag har ägglossning och kan inte låta bli att hoppas lite varje månad i alla fall. Låter tankarna vandra lite och försöker föreställa mig vad det skulle innebära. Förutom lyckan att få ett barn till så skulle det ju betyda att vi sparar en massa pengar och slipper alla pendlingar mellan hopp och förtvivlan. Och under en liten kort stund så mår jag väldigt bra inombords.

Sjukhus

För några år sedan hade jag knappt varit på ett sjukhus och visste inte hur sjukvården fungerade. Nu är jag en rutinerad patient även om jag inte tycker att jag är speciellt sjuk. Jag har en bortopererad sköldkörtel, MS och kan inte få barn på naturlig väg och detta innebär regelbunden kontakt med sjukvården i någon form. Just nu ligger jag och får Privigen (immunglobulin) via dropp mot min MS. Ingen traditionell bromsmedicin men det "bästa" jag kan få så länge vi kämpar för ett barn till. Detta gör jag en gång i månaden och varje gång blir jag påmind om att jag har MS och att vi fortfarande inte lyckats bli gravida. Innan vi fick vår son var det superjobbigt att gå hit men nu känns det ok. Man vänjer sig ju också. I början kände jag mig inte hemma men nu har jag gått här i några år och känner personalen väl. Även om jag har med datorn och jobbar här ibland så passar jag även på att vila och läsa en tidning eller bok. Det är inte ofta som man tvingas ligga eller sitta still i ca 2,5 timmar.

Att inte dricka alkohol

Just nu dricker jag ingen alkohol alls. Inte för att jag dricker så mycket annars men jag tycker att det är gott med ett glas vin då och då. Det här med påverkan på äggkvaliteten vet jag inte så mycket om och jag tror inte att det är hela världens att dricka ett glas vin någon gång. Men jag har bestämt mig för att inte dricka en droppe. Lättast så.

Om vi är bortbjudna och det bjuds på någon form av alkoholhaltig dryck så tackar jag artigt nej och de flesta gångerna anger jag också orsaken, att vi försöker påverka chanserna att bli gravida. Alla köper detta men många kan sedan ändå inte låta bli att fråga om jag inte ska ha ett glas ändå. De gör det säkert av artighet men är det inte lite typiskt svenskt? Dels att ifrågasätta varför man inte dricker och dels att inte respektera det utan truga och försöka få någon att dricka i alla fall.

Kokar te

Min akupunktör tyckte att jag skulle återgå till att dricka kinesiskt örtte som jag kokar själv istället för det pulver som man löser upp i vatten. Så här pågår nu långkok. Örterna kokas i 3x30 min med nytt vatten varje gång. Det ser ut som om man varit i skogen och grabbat tag i en näve kvistar och löv och det luktar ungefär som selleri. Jag dricker en kopp 2 ggr om dagen. Märkligt hur snabbt det går att komma in i gamla rutiner igen trots att det var över två år sedan sist.

Att leva utan badrum

Nu har det gått nästan tre veckor sedan våra hantverkare rev badrummet och det är fortfarande inte helt klart. Pga några misstag från både hantverkare och leverantörer av badrumsmöbler så står vi fortfarande utan handfat/kommod. Men i morgon får jag äntligen ta den där efterlängtade duschen eller badet. Positivt är att vi äntligen kan röja upp i lägenheten. Det är damm överallt och jag har ägnat fredagskvällen åt att ta bort all golvpapp, dammsuga och damma lite varstans. Skönt att ha annat att tänka på än skaffa-barn-grejen.

Att prata om sin barnlöshet

Efter att ha vi hade försökt att få barn ett tag så blev vi mer och mer öppna med att vi faktiskt försökte. Vi märkte att de flesta inte hade fattat någonting. Och så fort man berättar så öppnar de flesta som är i samma situation också upp sig. På det sättet kan man få mycket stöd. För det är de som är i samma/liknande stuation som kan stödja bäst tycker jag. Sen förstår jag att det kan vara svårt att vara öppen men det har nog hjälpt oss en del. Hur gör ni?

Snart får jag duscha igen

Vi har varit utan badrum i två veckor nu. Om allt går bra så blir det klart i morgon. Har redan planerat för ett långt härligt bad när det är klart. Superskönt att slippa duscha i källaren. Nu får vi nog bo kvar här ett tag till så att vi kan njuta av vårt fina badrum. Huset jag tittade på förra helgen var ändå sådär.

Det mesta av huvudvärken har släppt nu. Efter ett sådant här migränanfall brukar det vara efterdyningar i ett par dagar men ändå kännas ok så att man kan gå till jobbet.

Att ropa hej för tidigt

Skrev ju igår om att ha sluppit huvudvärk inför mensen. Vaknade i natt av migrän vilket ger en extrem smärta i vänstra halvan av huvudet och över ögat. Man ska ju inte ta något annat smärtstillande än Alvedon när man försöker bli eller är gravid men jag var tvungen i natt. Så två Bamyl fick det bli som lindrade smärtan något så att jag kunde somna om.

Nu har jag lite dåligt samvete för Bamylen för jag vill ju inte äventyra något inför vår kommande ivf. Dessutom har jag fortfarande väldigt ont i huvudet och ligger hemma i sängen och våndas och tycker synd om mig själv. En skitdag med andra ord.

26 dagar

26 dagar blev menscykeln denna gången vilket är jättebra. Det bästa är att jag inte fick någon PMS-huvudvärk alls som jag brukar få. Ingen direkt mensvärk heller :-) Tror och hoppas att det är akupunkturen och de kinesiska örterna som gjort att min kropp är i balans. Nu bara två cykler kvar innan vi sätter igång med vår ivf. Här gäller att ha bra tålamod. Tur att det är jul snart så att man får lite annat att tänka på. Mindre än fem veckor kvar nu...

Korta menscykler

När jag var ung hade jag alltid exakt 28-dagars menscykler. Sedan när jag hade p-stav och p-sprutor så försvann mensen helt vilket var väldigt skönt (och helt normalt). När jag slutade med preventivmedel så blev mina cykler något kortare. Nu ligger de på 25-26 dagar men har till och med varit nere på 21 dagar någon gång. När vi gjorde vår fertilitetsutredning så fick vi veta att mitt FSH låg på 10,5 och man ska helst ligga under 10. Jag kollade igen några månader senare låg det på 7. Ett högt FSH kan vara början på klimakteriet. Vid ivf så innebär det att man får ut färre ägg och/eller sämre kvalitet. I vårt fall riktigt dålig kvalitet. Det finns teorier om att akupunktur och kinesiska örter kan sänka FSH. Innan vi gjorde vår lyckade ivf så låg mitt FSH fortfarande runt 7 och äggkvaliteten blev ju jättebra och ledde till vår son.

Att frysa ner ägg

Läser i DN om möjligheten att kunna frysa ägg för framtida användning. Självklart finns det de som kritiserar detta men jag ser det som en fantastisk möjlighet. Det hade nog kunnat vara en möjlighet för mig. När jag fick min MS-diagnos så blev jag upplyst om alla bromsmediciner som fanns. När jag sedan nämnde att vi vill ha barn då fanns det inga alternativ längre. Det finns inga studier så man vet inte hur det påverkar framtida barn. Så jag får snällt vänta med bromsmediciner tills jag har fått de barn jag vill ha. Jäkla skit att vi är sådana som har extra svårt då. Att frysa ner ägg för framtida ivfer hade jag kunnat gjort i så fall så att jag kunde sätta igång med bromsmediciner direkt. Det finns ju en massa sjukdomar där det här skulle kunna vara aktuellt. Antar att det kommer att kosta en del så jag tror inte att det är något som många vanliga människor kommer att göra bara för att det går. Jag tycker det är bra att möjligheten kommer att finnas.

Akupunktur

Idag var jag på akupunktur igen. Det är verkligen blandade känslor att gå dit. Å ena sidan är det en otroligt skön avkoppling och idag slumrade jag till ordentligt. Å andra sidan är det lite av ett stressmoment för det tar en hel del tid. Ibland får jag vänta ganska länge innan jag får min behandling och det är lite trist att sitta av tid där. Jag går hos Dr Ma och tycker att det fungerar bra trots lite extra väntetid ibland. Av henne köper jag också kinesiska örter som jag dricker som te. Tidigare har jag kokat örterna själv men nu får jag ett färdigt pulver som man löser upp i vatten och dricker. Det jag kokade själv var mycket starkare i smaken och när man kokade så luktade det i hela lägenheten. Lite lättare med färdigt pulver. Hoppas bara att effekten blir densamma

Tålamod

Jag har aldrig haft speciellt bra tålamod. Men det är något som jag verkligen har fått träna på, framförallt i samband med att vi försökt skaffa barn. Det är ju en massa väntan hela tiden. Väntan på mensen för att få starta ivf, väntan på att äggen ska vara mogna inför plockning, väntan på att embryona ska ha klarat sina två första dagar, väntan på positivt/negativt besked. Och så börjar det om igen.

Nu väntar vi på att starta ivf. Men väntan är självvald. Vi hade kunnat påbörja ett försök redan denna månaden men vi har bestämt oss för att köra specialprogram i minst tre månader innan nästa ivf. Och nu blir väntan uthärdlig. Och det beror på att vi har en plan. Vi har ingen aning om planen kommer att fungera denna gången men vi har i alla fall en plan. Och vi ska köpa ett paket på tre försök och köra på med vårt program om det behövs. Vad som händer efter tre försök om det inte blir något vet vi inte. Vi står i adoptionskö men det har alltid känts som ett osäkert kort pga min MS. Men jag hoppas på att få höra en solskenshistoria om att någon med MS adopterar snart. Tex Daniel som jag håller tummarna för.

Måndag morgon

Denna veckan bli lite mer händelserik för mig än förra veckan. I morgon kommer min man och son hem och jag längtar så efter dem. I morgon är det också dags för akupunktur igen vilket brukar innebära en stunds avslappning. Badrummet kommer att kaklas och blir förhoppningsvis helt klart tills på fredag. Idag har jag ett mycket spännande jobbmöte och när det är över kommer jag att kunna slappna av ordentligt.

Nu dags för en promenad till jobbet. Det tar ca 35 minuter och jag försöker gå så ofta jag kan. Jag tänker att det blir min dagliga motion och på så sätt slipper jag gå och träna. Jag kompletterar med lite styrketräning på hemmaplan och det känns ganska lagom. Möjligen skulle jag kunna förbättra konditionen men jag kanske kan gå lite snabbare.

Känslostormar

Jag minns när vi försökte få vårt första barn hur jag pendlade i olika känslor gentemot gravida och föräldrar med små barn (större barn var på något sätt lättare att hantera). Ibland var jag bara förbannad på allt och alla, ibland avundsjuk. Under en period var jag ledsen och började gråta när jag såg barn och sedan kom den där fasen när jag bara blev glad för andras skull. Gud vilken tur de har som har fått barn tänkte jag. Vem vet vad de har gått igenom? De här känslorna svängde ganska mycket och emellanåt var jag ju mest ledsen för vår skull och för att det inte lyckades för oss. Min bror ringde mig häromdagen och berättade att de ska ha barn igen. För första gången så kunde jag verkligen glädjas med dem. Förra gången de skulle ha barn var jag i sista dagarna på ruvningsfas och säker på att det inte skulle bli något för oss. Jag grät och grät för att min lillebror skulle få barn före mig. Sjukt va? Det går verkligen inte att förklara för någon som inte varit i liknande situation. Klart jag var glad innerst inne. Ännu sämre (med två misslyckade ivf:er till bakom oss) mådde jag också första gången vi träffade min bror med sin dotter. Han frågade om jag ville hålla henne och jag svarade nej. Fattar ni vad hemskt? Att inte vilja hålla sitt brorsbarn. I efterhand har jag insett att under den här perioden mådde jag verkligen som sämst. Efter det bestämde vi oss för att köra på hela programmet med akupunktur och kostomläggning innan nästa ivf. Jag mådde mycket bättre genom att ha en plan, även om vi inte hade en aning om det skulle fungera.  Denna gången har vi samma plan. Förväntningarna är mycket högre eftersom vi vet att det faktiskt har fungerat en gång. Men det finns ju inga garantier...

Flytta till hus

Idag ska jag gå på husvisning, ensam. Mina båda killar är hos svärmor för att vi renoverar badrummet hemma. Så det blir jag som får kolla in huset som nu är till salu. Vi är inte alls säkra på att vi ska flytta till hus nu men om man har tur så kanske det är många som inte vågar köpa just nu och man kan få ett hus till hyfsat pris. Huset jag ska kolla på idag är ganska stort. Tänk om vi inte får ett barn till. Då sitter vi där med några tomma sovrum och alldeles för stor yta. Eller ja, för stort kanske man inte kan ha men det kostar ju mer då. Det kan ju finnas anledning att vänta med att köpa tills vi vet hur stor vår familj kommer att bli, om vi någonsin kommer att veta det... Svårt. Sen gillar jag att bo i stan. Nu har vi en trea och det funkar väldigt bra för oss tre. Men när min mamma eller svärmor kommer på besök så får de sova på soffan i vardagsrummet. Man hade ju gärna velat erbjuda ett gästrum. Älskar att bo i Stockholm men just boendefrågan är en av de stora nackdelarna. Annars en ganska soft dag idag. Men nu har jag varit ensam i en vecka och jag längtar ihjäl mig efter min familj.

Glömde några saker

Angående vårt "fertilitetsprogram" så glömde jag nämna att min man har tagit Carnitine (kapslar) och vitamintablett med mycket zink varje dag. Det har inte varit något fel på hans spermier utan det är mina ägg som bedömts vara dåliga men man vet aldrig. Det är så mycket som de inte vet om fertilitet så man kan ju inte utesluta att det kanske är spermierna som behöver en boost.
Jag har också blivit rekommenderad gojibär av min akupunktör, 20 på förmiddagen och 20 på eftermiddagen. Jag har inte varit så strikt med antalet utan ätit en näve då och då.

Frukost

Till frukost äter jag oftast havregrynsgröt. Idag med kanel och äpple. Dessutom lägger jag till ett kokt ägg. Ibland blir det äggröra med tomat och lite ost eller bacon. Men då hoppar jag gröten. Jag äter ju inte vete nu och då tycker jag det är lättast att utesluta allt bröd.

Morgondrink

Dags för hälsodrinken. Den smakar gräs och är ganska salt. Inte så god med andra ord. Men man vänjer sig vid smaken och den är nyttig och gör gott.

Kostymutförsäljning

Jag har många gånger i efterhand läst om att det varit utförsäljning av kostymkläder från tex Dramaten och liknande. I morgon säljer de ut kostymkläder på Drottningholms slottsteater. Jag kommer att vara där när de öppnar. Man vet aldrig om man hittar en rolig hatt eller rentav en tjusig klänning. Värt att testa i alla fall. Dessutom kommer våra hantverkare som gör badrummet att jobba lite hemma hos oss. Lika bra att hålla sig hemifrån.

Fredag!

God morgon! Idag är det fredag och den där fredagskänslan har redan infunnit sig. Funderade just på hur bra jag mår denna gången jämfört med förra gången vi försökte bli gravida. Jag har sett både SVTs och TV3s dokumentärer om alla som försöker skaffa barn. Programmen har rivit upp gamla känslor från när vi var i samma situation och jag har gråtit en hel del. Om dessa program hade visats för några år sedan hade jag inte klarat av att titta på dem. Nu känner jag mig stark och om det vi gör nu lyckas så är det en stor bonus. Vi förblir inte barnlösa om det inte blir något barn. Skickar varma tankar till er därute som kämpar för första barnet.

Fertilitetsprogrammet

Tänkte försöka beskriva vad vi gjorde inför den ivf som ledde till att vi fick barn. Allt utgick ifrån den bok som jag nämnt tidigare i bloggen "The Infertility Cure". Jag tog till mig av de mest generella råden i boken och uteslöt allt kaffe, te (Rooibos är ok), alkohol, socker, vete (så gott det gick) och processad mat ur min kost. Mannen hakade på men var inte lika strikt som jag ut drog ner på allt ovan nämnda. Vi var också mycket noga med att äta rikligt med grönsaker till alla måltider. Dessutom drack vi en morgondrink bestående av (till 2 pers):
2 dl vatten
2 tsk Arginin
2 tsk Vetegräspulver
2 tsk Spirulina
2tsk Linfröolja

Sedan gick vi på akupunktur båda två ca en gång i veckan och fick kinesiska örter från akupunktören. Viktigt att komma ihåg om man vill göra en förändring som ska påverka fertiliteten så tar det ca 3 månader för spermier att nybildas. Och det tar ungefär lika lång tid för äggen att utvecklas vilket även är anledningen till att man bör äta extra folsyra i flera månader innan en graviditet. Vi höll på i nästan 4 månader innan vi gjorde vår ivf. Vi vet fortfarande inte hur det gick till, men vi gick från ganska kass kvalitet vid tidigare ivf:er till mycket fin embryokvalitet efter genomfört program. Enda skillnaden från tidigare ivf:er var att vi gjorde långa metoden istället för korta som vi hade kört tidigare. Oavsett om det var långa metoden eller programmet som påverkade kvaliteten så kör vi på samma program nu och hoppas på det bästa.

Min nya vän

Har nyligen lärt känna en tjej som jag träffat hos akupunktören. Hon försöker också skaffa barn så helt plötsligt har man väldigt mycket gemensamt med en okänd person. Vi har mailat en del och också träffats över en fika en gång. Vi har inte hörts på ett par veckor och så mailar hon mig nu och meddelar att hon fått MS. Hon hade varit bortrest på semester och sista dagarna känt domningar och smärta i ena halvan av kroppen. Anledningen till att hon hör av sig till mig är att jag också har MS. Min sjukdom är en ganska mild variant och jag har bara haft tre skov på 11 år. Varje skov har i och för sig varat i 5-6 månader men det har bara varit känselstörningar i händer och fötter. I och med hennes diagnos har vi nu mailat en hel del fram och tillbaka de senaste dagarna. Hon har naturligtvis tusen frågor och jag kan inte svara på en enda eftersom jag inte anser mig speciellt sjuk och inte har behövt ta reda på så mycket om sjukdomen. Vad jag anser intressant i det hela är hur nära man kan komma en person när man delar samma bekymmer/problem. Vi känner knappt varandra och jag vet inte ens vad hon jobbar med men i och med att vi faktiskt har två gemensamma problem så känner jag extremt mycket sympati med henne och känner att vi måste träffa snart för att få prata av oss. Hoppas att få träffa min nyfunna vän snart...

The Infertility Cure

Ja det finns faktiskt en bok som heter "The Infertility Cure". Den är skriven av Randine Lewis och den "botade" i alla fall vår infertilitet. Jag hade inte så stor tro till akupunktur och den kinesiska läran tidigare men har blivit omvänd. Boken beskriver det kinesiska sättet att se på fertilitet och balans i kroppen och jämför även med det västerländska synsättet. Genom att skapa ett eget "kostprogram" för mig och min man och regelbundet gå på akupunktur och dricka kinesiska örter så fick vi de bästa resultaten någonsin på en ivf som faktiskt ledde till att vi fick vår lille son. Men helt botad är jag ju självklart inte för vi har inte följt programmet efter att jag blev gravid. Nu när vi vill ha syskon så börjar vi om igen. Vad det går ut på? Det kan jag beskriva i ett senare inlägg. Det är ju något jag själv hittat på utifrån rekommendationer ifrån boken så det kanske inte funkar för alla. Men oavsett vad det var som gjorde att vi fick så fina resultat på ivf:en så är det i alla fall värt ett försök att upprepa samma "program" igen.