Jag har aldrig haft speciellt bra tålamod. Men det är något som jag verkligen har fått träna på, framförallt i samband med att vi försökt skaffa barn. Det är ju en massa väntan hela tiden. Väntan på mensen för att få starta ivf, väntan på att äggen ska vara mogna inför plockning, väntan på att embryona ska ha klarat sina två första dagar, väntan på positivt/negativt besked. Och så börjar det om igen.
Nu väntar vi på att starta ivf. Men väntan är självvald. Vi hade kunnat påbörja ett försök redan denna månaden men vi har bestämt oss för att köra specialprogram i minst tre månader innan nästa ivf. Och nu blir väntan uthärdlig. Och det beror på att vi har en plan. Vi har ingen aning om planen kommer att fungera denna gången men vi har i alla fall en plan. Och vi ska köpa ett paket på tre försök och köra på med vårt program om det behövs. Vad som händer efter tre försök om det inte blir något vet vi inte. Vi står i adoptionskö men det har alltid känts som ett osäkert kort pga min MS. Men jag hoppas på att få höra en solskenshistoria om att någon med MS adopterar snart. Tex Daniel som jag håller tummarna för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar