Jävla skit

Nej, inget missfall men vi var och gjorde kubtestet idag. Allt såg så fint ut på ultraljudet och vi kunde se hjärtat, hjärnan, ryggraden och alla händer och fötter. Och så ska hon räkna ut resultatet och meddelar att det är en förhöjd risk för Downs. Inte hög risk sa sa hon, men förhöjd, 1/150. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Detta skulle ju bara vara en check att allt var bra och så kunde jag äntligen få börja njuta och också börja berätta för folk. Istället ska vi nu vänta på tid för att göra moderkaksprov och sedan behöva vänta in det resultatet i flera veckor. Dessutom utsätta mig för en förhöjd missfallsrisk. Jag åkte hem efteråt. Har ingen lust att gå till jobbet idag. Jag hade slutat bry mig om att det syns att jag är gravid, men nu vill jag inget hellre än att gömma mig och inte prata om det. Hur ska jag klara av att hantera detta i flera veckor?

Nu såg jag precis att jag hade ett missat samtal. Jag har fått ett meddelande från Karolinska om att jag är välkommen på provtagning den 4 juni. Typiskt att jag åker till Oslo över dagen då. Lite svårt att ställa in ett kundmöte som varit bokat i en månad. Har nu bett om en ny tid och hoppas att de återkommer snart. För provet alltså.

Kubtestet

11+2 idag och fyra dagar kvar till kubtestet. Ni kanske tycker att jag tjatar om det. Vissa är beredda att ta emot vilket barn som helst men vi har pratat om det och vi vill inte ha ett barn med Downs syndrom. Det kanske låter själviskt men vi är inte beredda på ett barn med så stora behov. Dessutom finns ju risk för andra svårare kromosomavvikelser som kanske leder till att barnet inte ens överlever födseln. Om vi får låg risk för kromosomavvikelser så nöjer vi oss med det och skulle vi ändå få ett barn med Downs så hanterar vi det då. Om testet visar hög risk så blir det fostervattensprov och i värsta fall abort. Det kanske låter konstigt när man har kämpat så hårt för att bli gravid men det är så vi känner.

Baksmälla

När migränen har lagt sig så är det minst en dag med efterdyningar. Den värsta huvudvärken är borta men jag känner mig mörbultad. Det känns som en baksmälla, och då hade jag inte speciellt kul igår. Jag mår i alla fall tillräckligt bra för att sitta i bilen på väg till Arkösund och en namngivningsceremoni med trevligt umgänge.

Tänk, för några år sedan hade vi nog inte åkt på något sådant pga smärtan att se alla lyckliga familjer och att påminnas om att man själv kanske aldrig skulle få detsamma. Därför vill jag passa på att nämna att idag är Ofrivilligt barnlösas dag. Mina tankar går till alla er som ännu inte har något barn. Jag önskar er alla lycka till i ert kämpande och hoppas att ni någon gång kommer att få uppleva det jag har. Stor kram till er!

Gravid och migrän

Att vara gravid och ha migrän måste vara den sämsta kombinationen som finns. Trots att Alvedon inte hjälper så tror jag ändå att det kan lindra något emellanåt. Något annat får man inte ta. Fast läkaren idag sa att Naproxen är ok men det har aldrig hjälpt min migrän tidigare. Jag skulle också kunna ta Treo så här tidigt i graviditeten men det kan finnas en ökad risk för missfall så det är inte heller aktuellt. Så det är bara att härda ut. Nu har det gått över ett dygn och det är något bättre. Hoppas på att en nattsömn ska trolla bort resten så att vi kan åka på vår planerade miniweekend i morgon.

Hen lever

Läkarbesök på mvc idag och då kollade hon även med ultraljud. Tårarna kom när jag fick se en livfull liten krabat därinne. Det är en sådan lättnad att ha sett något.

Annars en riktigt jobbig dag. Migrän igår hela kvällen, natten och fortfarande. Tvingade mig själv till mvc. Nu i taxi på väg hem för att försöka sova lite.

Heja Danmark!

Köpenhamn över dagen med jobbet. Mitt möte slutade tidigare än beräknat så det blev en kort sväng på stan. Vårt danska kontor ligger precis bredvid Strøget. Tråkig som jag är gick jag på H&M och Topshop som finns hemma också. Men vilken skillnad! H&M-butiken är nog den bästa (och största) jag varit i. Allt var i ordning och det var lätt att se alla kläder. Och mama-avdelningen hade mycket större utbud än de svenska butiker jag varit i. Hittade äntligen ett par smala jeans plus ett par andra byxor. Sedan ett maffigt halsband och ett gratis armband på Topshop. Gissa om jag är på bra humör?

Dessutom 10+6 idag och bara en vecka kvar till kubtestet :-)

Cravings

Hittills har jag mått så illa att det enda jag varit sugen på är sötsaker som kakor, choklad och glass. Och jag har verkligen frossat. Kanske var det ett uppdämt behov då jag avstått från allt sött i ett halvårs tid. Nu mår jag lite bättre. Jag mår fortfarande lite illa men det går inte att jämföra med tidigare. Jag har bestämt mig för att försöka hålla igen på sötsaker från och med nu, det är inte bra varken för mig eller bebisen.

Något som jag verligen blir sugen på och längtar efter nu är gröna oliver. Vi har dem på salladsbuffén i matsalen på jobbet och jag öser upp oliver på tallriken. Nu en haltvimme efter lunchen sitter jag och blir jättesugen på dem igen. Kan inte tänka på något annat för tillfället. Jag måste köpa oliver på vägen hem från jobbet idag. Har jag fått gravidcravings?

Oron tilltar när illamåendet avtar

Jag har de senaste två dagarna märkt en stor skillnad i ork och minskat illamående. Det underlättar verkligen tillvaron men jag kan inte samtidigt låta bli att undra om något är fel. Är det ett missfall på gång? Jag vet att det kan vara stor skillnad på graviditeter men förra gången höll illamåendet i sig till vecka 16 ungefär. Fast å andra sidan mår jag just nu ungefär som förra gången.

Nu är det bara 9 dagar kvar till kubtestet. Det är svårt att dölja magen nu. En kollega till mig hade frågat en annan kollega om jag var gravid häromdagen. Kollegan som blev tillfrågad vet om det men hade ändå sagt att han inte visste något. Jag orkar snart inte bry mig längre om någon får reda på det. Vad spelar det egentligen för roll?

Bara klänning som gäller från och med nu?

Det som är akut för mig i klädväg är byxor. Det fungerar inte med gummiband och långa toppar längre. Jag behöver byxor/jeans. Var i en butik i veckan som säljer lite dyrare grejer men det fanns inget snyggt. Idag hade jag siktet ställt på H&M eftersom jag tycker att det är onödigt att lägga för mycket pengar på något man ska använda i några månader. De hade inga snygga grejer alls. Blev besviken och förbannad och med alla hormoner i kroppen så börjar jag lipa. Provade på Zara men de tar inte in mammakläder längre. Lindex slutade med mammakläder för flera år sedan. En snabbis in på Topshop som hade svarta stretchjeans i en ok modell men som satt riktigt dåligt.

Varför är det så svårt? Det enda jag vill ha är ett par byxor med smala ben (inte straight fit). Misstänker att det inte är någon idé att gå till PoP heller. Nu måste jag leta på nätet och det där med att köpa byxor utan att kunna prova är ju hopplöst.

En dag på egen hand

Mannen och sonen har dragit ut på äventyr och jag ska bara ta det lugnt idag. Har nu sovit en stund framför tv och mår ganska bra. Sedan blir det shopping och lunch på stan.

En fjärdedel

Samtidigt som tiden kryper fram har plötsligt 25% av graviditeten passerat. Eller plötsligt och plötsligt, vi har ju bara vetat om det i drygt fem veckor. Men ändå, tiden går framåt och vi är fortfarande med i racet.

Äntligen helg

Har bara jobbat två dagar denna veckan och ändå lyckats bocka av det mesta på att-göra-listan. Kanske har jag satt mina egna förväntningar lägre då jag vet att jag inte har full kapacitet.

Skönt i alla fall med långhelg. Det blir en social hemmahelg med mycket vila. Ska lämna blodprov till KUB-testet på fredag. Själva ultraljudet är inte förrän om 15 dagar. Åh vad jag vill att det ska vara över. Tiden går fortfarande väldigt lååångsamt.

Sömnen

Av någon anledning sover jag väldigt oroligt på nätterna. Drömmer mycket och vaknar många gånger. Dessutom kan jag ibland ligga vaken i upp till ett par timmar. Detta i kombination med att jag är trött från början gör det hela ganska kämpigt. Jag minns att jag sov dåligt hela förra graviditeten. Men på något sätt är allt ett snäpp värre denna gången, tröttheten, illamåendet och sömnen.

I natt vaknade jag med huvudvärk och kunde inte somna om. Så nu är ja hemma från jobbet för att återhämta mig. Huvudvärken är bättre och nu ska jag lägga mig och sova.

Framtiden

Än så länge känns det ovisst om det kommer att bli någon bebis. Och helt säkra är vi ju inte förrän den är ute. Men, jag var på mvc i veckan och har nu en plan för kub, läkarträff och stora ultraljudet. Att de på något sätt räknar med att allt ska gå bra gör att jag själv känner mig lite lugnare. Nu har vi också fasta datum att räkna ned till. Redan nästa vecka ska de ta blodprov för kub och kub-ultraljudet blir i vecka 11+6. Det är bara 19 dagar kvar till dess, mindre än tre veckor alltså.

Till dess kämpar jag för att klara av varje dag. Just nu känns det som om jag aldrig kommer kunna få tillbaka min ork. Även om jag vilar så ofta jag kan och försöker sova mycket så är jag helt slut. Tur att nästa vecka är kort och att vi har en lång härlig helg att se fram emot.

8+4

Tiden går så otroligt långsamt. Men i graviditetsappen ser det bättre ut. Det har redan gått en femtedel. Men jag vill gärna invänta KUB-testet och att den mest kritiska perioden går över innan jag kan ropa hej.

Jag får gå över till klänningar nu. Kan knappt ha några byxor längre. Gravidkläder hjälper inte heller så mycket nu i början för byxorna är alldeles för stora i midjan. Det får bli shopping i morgon helt enkelt.

Kämpar på

Jag vet att jag inte borde säga att det är jobbigt att vara gravid, men det är det. Det är skitjobbigt att må illa hela tiden och att vara så trött att man inte orkar stå upp ens. Men jag klagar inte utan konstaterar bara att det är riktigt jobbigt. Jag vet allvarligt talat inte hur jag ska orka fixa detta i ett antal veckor till.

För att försöka vila ut ska jag till Sturebadet och gå på spa på onsdag. Förtjänade en semesterdag nu tyckte jag. Om jag orkar ska jag försöka mig på ett pass med Pilates eller vattengympa. Annars blir det bara att slappa, läsa bok och kanske slumra till en sväng. Om jag får ny energi så kanske det blir en shoppingrunda på stan också. Längtar...

Att försöka koncentrera sig

Det är ju nästan omöjligt att få någonting gjort på jobbet. För det första är jag så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Dock något bättre idag när jag nästan har sovit hela natten. Sedan är det väldigt svårt att inte tänka på graviditeten HELA tiden. Och så illamåendet på det som gör att jag går och småäter hela tiden. Har redan gått upp ett par kilo och det är väl ok för man ska gå upp i vikt när man är gravid. Men jag rör knappt på mig och äter alledels för mycket sötsaker för att dämpa illamåendet. Drömde i natt att jag hade blivit riktigt fet på bara några veckor. Måste hitta något lämpligt för att hantera illamåendet som inte innheåller så mycket kalorier. Ingefära? Någon som har tips?