Jävla skit

Nej, inget missfall men vi var och gjorde kubtestet idag. Allt såg så fint ut på ultraljudet och vi kunde se hjärtat, hjärnan, ryggraden och alla händer och fötter. Och så ska hon räkna ut resultatet och meddelar att det är en förhöjd risk för Downs. Inte hög risk sa sa hon, men förhöjd, 1/150. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Detta skulle ju bara vara en check att allt var bra och så kunde jag äntligen få börja njuta och också börja berätta för folk. Istället ska vi nu vänta på tid för att göra moderkaksprov och sedan behöva vänta in det resultatet i flera veckor. Dessutom utsätta mig för en förhöjd missfallsrisk. Jag åkte hem efteråt. Har ingen lust att gå till jobbet idag. Jag hade slutat bry mig om att det syns att jag är gravid, men nu vill jag inget hellre än att gömma mig och inte prata om det. Hur ska jag klara av att hantera detta i flera veckor?

Nu såg jag precis att jag hade ett missat samtal. Jag har fått ett meddelande från Karolinska om att jag är välkommen på provtagning den 4 juni. Typiskt att jag åker till Oslo över dagen då. Lite svårt att ställa in ett kundmöte som varit bokat i en månad. Har nu bett om en ny tid och hoppas att de återkommer snart. För provet alltså.