Äntligen!

Tåget rullar i skrivande stund ut ifrån centralstationen i Göteborg. Fem dagar hos mamma är egentligen lite mer än jag orkar med. Det har varit en bra jul men det är alltid skönt att åka hem.

Har inte känt något av graviditeten alls idag tills jag satte mig på tåget nu och började må lite illa. Det är en skön känsla, märkligt nog. Förra gången njöt jag verkligen av illamåendet men det var ju aldrig så illa att jag kräktes heller.

Att smyga

Den här väntan är olidlig. Dagarna går så långsamt. Det har bara gått 6 dagar sedan jag testade men det känns som en hel evighet.

Mådde lite illa under förmiddagen och hoppet stiger för varje litet tecken jag får. Magen är väldigt svullen nu och det är nog bra. Har inte sagt något till mamma och kommer inte att göra det heller. Kom på när vi åkte ner hit att man ju inte får äta allt när man är gravid. Så jag har hoppat den rökta laxen och några av ostarna. Tror inte att det märks men mamma sa igår att om det blir mycket lax över så kan vi ju äta den till lunch någon dag. Jag får försöka styra luncherna så att det finns fler alternativ att välja på.

Annars blev det en hyfsad julafton trots allt. En stor anledning till det är vår son som är den goaste, mysigaste och gladaste killen i hela världen.

Julen

Jag är inget stort fan av julen. Under åren som vi försökte skaffa barn hade jag ångest inför julen redan till midsommar. Nu är det lite bättre men det är inte så att jag längtar till jul direkt. Vet inte vad det är men jag tycker inte att julbordet är så fantastiskt som alla säger. Det är ok, men inte mer än så. Julklappar kan jag också vara utan. Känns som om man byter pengar med varandra. Sedan är det väl mysigt att umgås med familjen, men ärligt talat så är vi inte så tajta i min familj. Dessutom är vi sällan samlade alla då mina syskon inte är med ens hela dagen på julafton. I år kommer vi att samlas alla på juldagen men det bli bara ett par timmar. Nu är det snart Kalle Anka på tv och det kan jag också vara utan. För tre och fyra år sedan reste vi iväg ensamma över jul och det är något av det bästa vi gjort. Hoppas vi kan åka om några år igen.

Dan före dan

Tidiga morgonflyget till Göteborg i morse gick superbra och nu har vi varit hos mamma hela dagen. Allt är klart inför morgondagen och det känns riktigt skönt. Ligger i sängen och ska sova nu. Tidigt ja, men man får passa på. Fortfarande dåligt med graviditetssymptom så jag börjar fundera på om det verkligen är sant. Somnar när jag skriver nu så god natt!

Man glömmer så fort

Jag väntar på att börja känna några graviditetssymptom. Det är lite dåligt med det just nu. Mådde i och för sig lite illa i morse men det kan lika gärna vara inbillning.  Och jag har haft lite ont i huvudet vilket jag misstänker beror på hormonförändringarna i kroppen. Sedan är jag lite svullen om magen, framförallt på kvällarna. Förra gången kände jag jättemycket i magen, typ mensliknande symptom redan en vecka efter ET. Men då hade jag ju varit med om äggplock och var lite allmänt mörbultad i regionen. Minns inte när brösten började ömma men jag har för mig att det var rätt tidigt. Alltså jag vågar ju inte riktigt tro på det här förrän jag känner något. Jag förstår inte hur folk i allmänhet kan vänta till vecka 18-20 innan de verkligen får se något därinne. Men de har kanske inte gått och väntat i flera år på att bli gravida heller.

Att smyga med en hemlighet

Är nog fortfarande lite i chock pga graviditeten. Jag fattar inte att det är sant. Vi tänker nog inte berätta något förrän vi gjort vår ultraljud (om vi kommer så långt). Till dess smyger vi, till och med för de närmsta. En fördel med att ha kört vårt program är att jag inte behöver förklara mig för att jag inte dricker alkohol eller kaffe. Det gör det hela lite lättare. Men samtidigt vill man ju basunera ut till hela världen att vi har lyckats bli gravida. Men i den här bloggen är jag ganska anonym så här får jag berätta. Tyvärr är det väl flest barnlösa som läser bloggen och jag vet hur det kändes när alla andra blev gravida utom vi. Så jag förstår om ni inte orkar läsa men kanske kan jag inspirera någon till att kämpa vidare och inte ge upp.

Tålamod

Ligger hos akupunktören och väntar på att få mina nålar. Redan en halvtimme försenad. Nu ska jag behandlas för att förhindra missfall och nu får jag en annan sorts te. Det är TRÅKIGT att ligga här och vänta och nu börjar jag bli lite irriterad.

Att leva i en bubbla

Gjorde testet i morse som visade positivt. Snacka om chock. Vi är ju naturligtvis jätteglada men vet också att vi har lång väg kvar.

Vad gör man nu då? Jag har slutat med min gröna morgondrink men fortsätter programmet som vanligt annars. Mannen får fortsätta med allt sitt för om det inte blir något av detta vill vi ju inte börja om på tre nya månader utan göra ivf så snart vi kan.

Jag har bokat tid för ultraljud i mitten på januari och har även beställt tid för att kolla mina sköldkörtelvärden. I morgon ringer jag och avbokar min MS-behandling nästa vecka. Oj vad overkligt det här är.

Gravid?

Nej så klart inte. Men det är något märkligt med min mens som dök upp på dag 29 i cykeln, vilket är några dagar över normalt. Och efter en dag så har den försvunnit. Jag har inte testat för vi har varit borta över helgen och det är ju ändå omöjligt att det skulle bli ett plus. Jag har aldrig varit en sån person som köper flera graviditetstest och kollar flera gånger bara för att vara säker. Mensen har ju alltid kommit förutom den enda gången jag blev gravid. Även då väntade jag ut de 18 dagarna som jag hade blivit instruerad. Kanske dags att omvärdera det där med att jag har dåligt tålamod. I morgon bitti kommer jag i alla fall att testa.

Akupunktur igen och kanske gravid?

Har precis varit hos akupunktören och ibland tar det så sjukt lång tid när man är där. Det är ju skönt och jag blir avkopplad och slumrar till men det är ändå segt att det är så mycket väntetid. Idag fick jag totalt 34 nålar och när jag låg på magen fick jag även 10 sugkoppar. Dessutom har jag fått något nytt som jag ska dricka nu istället för mina örter när jag får mens. Det känns ibland som om min akupunktör lägger både det ena och det andra efter hand. Det jag fick nu har jag aldrig fått förut. Mensen väntas under morgondagen då det är dag 26. Blir det längre cykel än det så är det bara bra. Men jag har fortfarande inte gett upp hoppet om att den kanske inte kommer alls. Magen har varit riktigt svullen den senaste veckan så självklart vandrar ju tankarna iväg en sväng. Men nej, jag är realist och inser att det med största sannolikhet inte är så.

Lång väntan

Såhär snart halvvägs in i väntan på nästa ivf börjar det bli lite trist med alla örter, kosttillägg och besök hos akupunktören. Samtidigt är jag verkligen motiverad att gå igenom detta. Men denna gången längtar jag mer efter att få äta eller dricka precis det jag vill. Förra gången var jag inte ens sugen. För några dagar sedan hade vi projektavslut med en kund på jobbet och hade vinprovning i samband med det. Jag luktade mig igenom provningen men för första gången på länge blev jag riktigt sugen på ett glas rött. Samtidigt har jag massor att göra på jobbet och det är en massa kul grejer och då går ju tiden snabbare. Om ett par veckor är det jul och sedan är vi inne i januari och då ska jag börja spraya. Hurra?

Dagdrömmar

Tiden går fortast när man har som mest att göra. Denna veckan har varit fullt upp och det passade egentligen inte med helg för jag har inte hunnit göra det jag skulle på jobbet. Fördelen med att ha så mycket att göra är att man inte tänker lika mycket på det här med att försöka få barn.

Jag vet att vi har världens sämsta förutsättningar att bli gravida på naturlig väg. Men jag vet ungefär när jag har ägglossning och kan inte låta bli att hoppas lite varje månad i alla fall. Låter tankarna vandra lite och försöker föreställa mig vad det skulle innebära. Förutom lyckan att få ett barn till så skulle det ju betyda att vi sparar en massa pengar och slipper alla pendlingar mellan hopp och förtvivlan. Och under en liten kort stund så mår jag väldigt bra inombords.