Jag trodde att det skulle vara mer dramatiskt och blodigt att få missfall. Kanske har det att göra med att det var så tidigt. Det har inte gjort ont och inte kommit speciellt mycket blod. Ganska skönt egentligen. I natt vaknade jag pga huvudvärk (migränliknande) vilket gör att jag mår ganska dåligt idag. Därför har jag frångått alla principer och nu tagit både Bamyl och en stor kopp kaffe (första på flera månader) i hopp om att kunna få ut något av dagen i alla fall. Är övertygad om att det är hormonomställningen i kroppen som orsakar huvudvärken. Skit att man ska vara så känslig!
Nu några dagar senare känns allt (nästan) som vanligt igen. Vi är tillbaka till det normala. Morgondrink, massor med piller och i veckan blir det akupunktur och kinesiska örter igen. Mannen sa i fredags kväll att vi har ju inte ens påbörjat plan A ännu. Detta var ju något oväntat som inträffade som inte ingick i planen. Plan A är att köpa ett paket på 3 ivf:er, plan B äggdonation och plan C adoption. Dags att betala avgiften till Adoptionscentrum nu igen och det är inte omöjligt att plan B slopas och att vi kör direkt på adoption om plan A inte lyckas.
Nu är hoppet om att bli gravid större än någonsin, det har ju till och med fungerat utan hjälp en gång. Å andra sidan vet man ju inte om man kommer att drabbas av fler missfall framöver.
Något som är helt säkert är att utan vår lille son hade vi grävt ner oss totalt i olycka men nu fortsätter livet med honom som om inget hade hänt. Jag kramar och pussar extra mycket på honom för man inser vilket mirakel han verkligen är. Jag kanske aldrig mer blir gravid, eller vi kanske inte får eller orkar adoptera. Då har vi ändå vårt lilla mirakel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar