Världens lyckligaste mamma

Vår underbara lilla tjej har nu varit hos oss i fem dagar och allt fungerar precis som det ska. Jag mår också bra och lyckan går inte att beskriva. Tänk att vi har dessa två små mirakel hos oss. Vår lilla familj blev plötsligt stor.

Jag har inte bestämt om jag ska fortsätta blogga nu. Tanken med denna bloggen var att det skulle vara ett ställe för mig att dela med mig av min erfarenhet kring barnlösheten och ett ställe där jag kunde skriva av mig i jobbiga stunder. Nu befinner jag mig på andra sidan. Vi är klara med att försöka skaffa barn. Jag kommer alltid att känna samhörighet med er som fortfarande kämpar. Om jag bloggar vidare så blir det nog i en ny blogg där jag i så fall delar med mig av vad det innebär att vara mamma till två små. Återkommer i så fall med länk till nya bloggen. Men tills vidare så får denna bloggen vila lite.

So long!

En liten lucia är född!

Igår kväll satte det igång. Fick ganska milda värkar vid middagen som snabbt blev regelbundna och frekventa. Efter ca 1,5 timme ringde jag förlossningen då det var tre minuter mellan värkarna. De var fortfarande ganska milda men jag förklarade min rädsla för att föda hemma och de sa att vi var välkomna in. Sedan var det lugnt och tog inte riktigt fart. Efter några timmar tog de hål på fosterhinnorna så att vattnet gick. Sedan dröjde det lite innan värkarbetet drog igång ordentligt och jag öppnade mig. Bad till slut om lustgas och när jag var 7-8 cm öppen gjorde det så ont att jag skrek efter epidural. Fick lägga mig på britsen för att invänta läkaren och under tiden som jag väntar känner jag hur jag behöver krysta. Upp på knäna, tre krystvärkar och sedan var allt klart. Epiduralen hann jag aldrig med. Totalt tog det 8 timmar. Betydligt jobbigare och lite längre förlossning än fösta gången. Fantastiskt skönt att det är över. Lilla tjejen verkar må bra och har ammat ett par gånger. Vi åker hem i morgon förmiddag.

Ingenting händer

Hade lite molande värk i natt och sedan regelbundna sammandragningar som inte gjorde ont. Trodde ett tag att något kunde vara på gång men oj så fel jag hade. Här verkar hur lugnt som helst. Dessutom verkar hon ha vridit sig tillbaka och ligger nu med rumpan åt höger igen. Har nu bestämt mig på att ställa mig in på att jag kommer att bli igångsatt den 28:e. Annars kommer jag att gå sönder av otålighet. Lika bra att boka in lite fler fikabesök med kompisar. Har idag haft besök av en kompis som var med i min mammagrupp när jag var föräldraledig med sonen. Vi har alltså våra första barn i samma åldrar och för knapp sex veckor sedan fick hon sitt andra barn. Kul med lite sällskap och att höra om hur det är att få nummer två.

Två dagar kvar?

Förra förlossningen startade tre dagar före BF. Nu har jag kommit förbi samma tidpunkt i denna graviditeten och nu börjar det faktiskt bli lite segt. Har inte varit utanför dörren på flera dagar pga att jag knappt kan gå och det är lite trist att behöva sitta inne och vänta. Svärmor bor här nu och det är trevligt med sällskap. Sedan känns det tryggt att ha henne här om det sätter igång så att hon kan ta hand om sonen.

Idag kom jag i alla fall ut en sväng då det var dags för mvc igen. Bebisen har den senaste tiden lagt sig med rumpan åt höger. Utgångsläge inför förlossning brukar vara med rumpan åt vänster och sedan sker en vridning på något sätt när bebisen ska ut. Barnmorskan kunde inte riktigt känna hur hon ligger nu men nu har det börjat sparka lite på höger sida så hon har nog vridit på sig. I övrigt säger barnmorskan att hon ligger väldigt långt ner. Av det går tydligen inte att säga något om hur nära det är förlossningen, däremot att det kan bli ett snabbt förlopp. Precis som jag känner på mig. Igångsättning sker den 28 december om det blir aktuellt. Hur ska jag stå ut i 17 dagar till?

Nära nu?

Fem dagar till BF. Nu börjar det pirra lite i magen inför förlossningen. Igår kväll när jag låg i soffan och tittade på tv så fick jag en sammandragning som gjorde rejält ont. Sedan kändes det som om bebisen på något sätt borrade sig neråt. Detta gjorde också riktigt ont så att jag knappt kunde röra på mig. Efter detta så har jag nu svårt att gå igen för det gör så ont i blygdbenet. Natten var ganska lugn men de sammandragningar jag har fått sedan igår kväll gör lite ont. Det känns som om det kan vara på gång nu. Mamma åker hem idag men svägerskan är standby om något skulle hända.

Vad är grejen med sömnen?

Det här med nattsömnen är verkligen ett kapitel för sig. Ok att jag vaknar varje gång jag vänder på mig. Men det här med att ligga vaken i ett par timmar känns ju helt meningslöst. Jag är så pigg att jag känner mig utsövd, något jag verkligen inte är. Jag är ju dödstrött på dagarna. Sov inget på dagen igår och hoppades på grund av det kunna sova bättre på natten, men vad fel jag hade. Och det är ju så tråkigt också. Först ligger jag och funderar på hur det ska bli med allt, förlossningen, första tiden, amningen mm. När jag inte somnar om då tar jag fram mobilen och slösurfar och hoppas på att bli trött av det. Det fungerar ibland, och ibland inte. Borde nog gå upp och dricka ett glas mjölk och somna om i soffan. Men just nu ligger mamma och sover i vardagsrummet och jag vill inte väcka henne. Det får bli en lång förmiddagslur efter frukost istället.

Njuter

Som jag njuter av att mamma lämnar och hämtar på dagis, handlar, lagar mat mm. Dessutom hämtar hon kaffe och vatten när jag vill och håller mig sällskap. Dessutom känns det tryggt att veta att om nu förlossningen startar så kan jag släppa allt och åka in direkt. Sedan kan det vara lite påfrestande att ha henne boende här i flera dagar men det funkar bra än så länge.

Ganska lugnt i magen än så länge. Lite sammandragningar då och då men inget som gör ont. Stora rörelser inne i magen som blir lite alien-liknande när man ser dem från utsidan. Dagens nya krämpa är att jag har väldigt ont i ena höften, nästan så att jag inte kunnat gå. Samtidigt är eksemet på armarna något bättre. Det verkar som om summan av mina krämpor är konstant, dvs olika saker kommer och går men oftast är det bara ett par saker i taget som jag drabbas av samtidigt. Det är jag naturligtvis väldigt glad för.