Världens lyckligaste mamma

Vår underbara lilla tjej har nu varit hos oss i fem dagar och allt fungerar precis som det ska. Jag mår också bra och lyckan går inte att beskriva. Tänk att vi har dessa två små mirakel hos oss. Vår lilla familj blev plötsligt stor.

Jag har inte bestämt om jag ska fortsätta blogga nu. Tanken med denna bloggen var att det skulle vara ett ställe för mig att dela med mig av min erfarenhet kring barnlösheten och ett ställe där jag kunde skriva av mig i jobbiga stunder. Nu befinner jag mig på andra sidan. Vi är klara med att försöka skaffa barn. Jag kommer alltid att känna samhörighet med er som fortfarande kämpar. Om jag bloggar vidare så blir det nog i en ny blogg där jag i så fall delar med mig av vad det innebär att vara mamma till två små. Återkommer i så fall med länk till nya bloggen. Men tills vidare så får denna bloggen vila lite.

So long!

En liten lucia är född!

Igår kväll satte det igång. Fick ganska milda värkar vid middagen som snabbt blev regelbundna och frekventa. Efter ca 1,5 timme ringde jag förlossningen då det var tre minuter mellan värkarna. De var fortfarande ganska milda men jag förklarade min rädsla för att föda hemma och de sa att vi var välkomna in. Sedan var det lugnt och tog inte riktigt fart. Efter några timmar tog de hål på fosterhinnorna så att vattnet gick. Sedan dröjde det lite innan värkarbetet drog igång ordentligt och jag öppnade mig. Bad till slut om lustgas och när jag var 7-8 cm öppen gjorde det så ont att jag skrek efter epidural. Fick lägga mig på britsen för att invänta läkaren och under tiden som jag väntar känner jag hur jag behöver krysta. Upp på knäna, tre krystvärkar och sedan var allt klart. Epiduralen hann jag aldrig med. Totalt tog det 8 timmar. Betydligt jobbigare och lite längre förlossning än fösta gången. Fantastiskt skönt att det är över. Lilla tjejen verkar må bra och har ammat ett par gånger. Vi åker hem i morgon förmiddag.

Ingenting händer

Hade lite molande värk i natt och sedan regelbundna sammandragningar som inte gjorde ont. Trodde ett tag att något kunde vara på gång men oj så fel jag hade. Här verkar hur lugnt som helst. Dessutom verkar hon ha vridit sig tillbaka och ligger nu med rumpan åt höger igen. Har nu bestämt mig på att ställa mig in på att jag kommer att bli igångsatt den 28:e. Annars kommer jag att gå sönder av otålighet. Lika bra att boka in lite fler fikabesök med kompisar. Har idag haft besök av en kompis som var med i min mammagrupp när jag var föräldraledig med sonen. Vi har alltså våra första barn i samma åldrar och för knapp sex veckor sedan fick hon sitt andra barn. Kul med lite sällskap och att höra om hur det är att få nummer två.

Två dagar kvar?

Förra förlossningen startade tre dagar före BF. Nu har jag kommit förbi samma tidpunkt i denna graviditeten och nu börjar det faktiskt bli lite segt. Har inte varit utanför dörren på flera dagar pga att jag knappt kan gå och det är lite trist att behöva sitta inne och vänta. Svärmor bor här nu och det är trevligt med sällskap. Sedan känns det tryggt att ha henne här om det sätter igång så att hon kan ta hand om sonen.

Idag kom jag i alla fall ut en sväng då det var dags för mvc igen. Bebisen har den senaste tiden lagt sig med rumpan åt höger. Utgångsläge inför förlossning brukar vara med rumpan åt vänster och sedan sker en vridning på något sätt när bebisen ska ut. Barnmorskan kunde inte riktigt känna hur hon ligger nu men nu har det börjat sparka lite på höger sida så hon har nog vridit på sig. I övrigt säger barnmorskan att hon ligger väldigt långt ner. Av det går tydligen inte att säga något om hur nära det är förlossningen, däremot att det kan bli ett snabbt förlopp. Precis som jag känner på mig. Igångsättning sker den 28 december om det blir aktuellt. Hur ska jag stå ut i 17 dagar till?

Nära nu?

Fem dagar till BF. Nu börjar det pirra lite i magen inför förlossningen. Igår kväll när jag låg i soffan och tittade på tv så fick jag en sammandragning som gjorde rejält ont. Sedan kändes det som om bebisen på något sätt borrade sig neråt. Detta gjorde också riktigt ont så att jag knappt kunde röra på mig. Efter detta så har jag nu svårt att gå igen för det gör så ont i blygdbenet. Natten var ganska lugn men de sammandragningar jag har fått sedan igår kväll gör lite ont. Det känns som om det kan vara på gång nu. Mamma åker hem idag men svägerskan är standby om något skulle hända.

Vad är grejen med sömnen?

Det här med nattsömnen är verkligen ett kapitel för sig. Ok att jag vaknar varje gång jag vänder på mig. Men det här med att ligga vaken i ett par timmar känns ju helt meningslöst. Jag är så pigg att jag känner mig utsövd, något jag verkligen inte är. Jag är ju dödstrött på dagarna. Sov inget på dagen igår och hoppades på grund av det kunna sova bättre på natten, men vad fel jag hade. Och det är ju så tråkigt också. Först ligger jag och funderar på hur det ska bli med allt, förlossningen, första tiden, amningen mm. När jag inte somnar om då tar jag fram mobilen och slösurfar och hoppas på att bli trött av det. Det fungerar ibland, och ibland inte. Borde nog gå upp och dricka ett glas mjölk och somna om i soffan. Men just nu ligger mamma och sover i vardagsrummet och jag vill inte väcka henne. Det får bli en lång förmiddagslur efter frukost istället.

Njuter

Som jag njuter av att mamma lämnar och hämtar på dagis, handlar, lagar mat mm. Dessutom hämtar hon kaffe och vatten när jag vill och håller mig sällskap. Dessutom känns det tryggt att veta att om nu förlossningen startar så kan jag släppa allt och åka in direkt. Sedan kan det vara lite påfrestande att ha henne boende här i flera dagar men det funkar bra än så länge.

Ganska lugnt i magen än så länge. Lite sammandragningar då och då men inget som gör ont. Stora rörelser inne i magen som blir lite alien-liknande när man ser dem från utsidan. Dagens nya krämpa är att jag har väldigt ont i ena höften, nästan så att jag inte kunnat gå. Samtidigt är eksemet på armarna något bättre. Det verkar som om summan av mina krämpor är konstant, dvs olika saker kommer och går men oftast är det bara ett par saker i taget som jag drabbas av samtidigt. Det är jag naturligtvis väldigt glad för.

En vecka kvar

Exakt en vecka till BF. Nu är det bara vila som gäller. Mamma lyckades ta sig hit i snöyran igår med SJ med bara en halvtimmes försening. Hon åkte på förmiddagen och lyckades alltså undvika det värsta kaoset. Det var skönt att sitta inne igår och se ut på ovädret. Sedan tog vi med pulkan och gick och hämtade sonen på dagis. Mannen lyckades ta pendel och tunnelbana hem efter en kaosdag på jobbet. Insåg nog först i efterhand vilken tur vi hade att inte förlossningen startade igår. Nu känner jag mig lugn i alla fall. Om något händer är mamma på plats och det ska tydligen gå att ta sig fram lite bättre här i Stockholm idag.

Har fått eksem(?) på underarmarna. Trodde först att jag bara var torr men såg sedan att jag var rödflammig och det sved som sjutton när jag smorde in mig. Ännu en graviditetskrämpa? Det räcker nu va?!

Utslagen

Är sällan sjuk förutom att jag får migrän och huvudvärk ibland. Men förkylningar, influensa och magsjuka klarar jag mig för det mesta ifrån. Blir jag sjuk brukar det också bli ett ganska lindrigt förlopp. Men nu alltså, jag är helt slut i kroppen. Lite snuvig, lite ont i huvudet men kan knappt stå på benen. Nu är det 8 dagar till BF och det känns som att det räcker nu. Sedan tror man ju att man kommer att må toppen direkt efter att barnet är ute men det blir ju en återhämtningsperiod. Dessutom är man ju rätt mörbultad efter en förlossning så det blir kanske snarare värre de första dagarna. Att jämföra med förra graviditeten går inte heller för jag mådde bra ända in på slutet och kände mig aldrig så här utmattad som jag gör nu. Gick upp vid fem i morse efter att ha legat vaken i en timme. Åt en banan och drack ett glas mjölk och sov sedan en halvtimme på soffan innan resten av familjen vaknade. Lyckades lämna sonen på dagis och ligger nu inne resten av dagen och ser ut på snöyran utanför fönstret.

Orken tog slut

Hade en dålig natt. Ont i halsen och begynnande förkylning gjorde att jag knappt orkade ur sängen i morse. Mannen fick lämna på dagis för jag orkade verkligen inte. Efter frukost och en halvtimmes sömn på soffan mår jag nu lite bättre. Städerskan är här och det känns verkligen skönt att få en nystädad lägenhet. Idag blir det sängen resten av dagen. I morgon kommer min mamma och bor här i några dagar och det blir skönt med lite avlastning. Hoppas nu bara att den här förkylningen går över snart så att jag kan samla kraft inför förlossningen.

Ultraljud

När jag var hos barnmorskan i förra veckan hade hon svårt att mäta min mage pga hur bebisen låg. Då bokade vi in ett extra ultraljud bara för att vara på den säkra sidan. Så jag har precis fått se den lilla bebisen i magen igen. Fast man ser inte så mycket nu när hon är så här stor. Allt såg i alla fall bra ut. Hon ligger på -5% från medelkurvan vilket är helt normalt. Nu väger hon 3,1 och får enligt mig gärna komma ut. Jag är redo!

Bäddat och klart

Babykorgen är bäddad. Lakanen är Polkadot Design och de har tyvärr lagt sin produktion på is för tillfället. Egentligen fanns det bara kvar babylakan i rosa men jag tycker att de andra färgerna är finare. Så jag köpte ett par set i grönt och brunt med danska spjälsängsmått för en hundring styck och sydde om dem till babystorlek. Butiken (som nästan aldrig har öppet) ligger på Tomtebogatan precis runt hörnet från där vi bor men det går också bra att handla i webshoppen. Fina grejer i alla fall tycker jag.

Minns tillbaka då jag hade bäddat korgen inför att sonen skulle födas och att jag grät av både glädje och oro inför vad som skulle komma. Inte riktigt samma känsla nu utan mer overkligt faktiskt. Man vet hur det var första gången men det spelar ingen roll för man vet faktiskt inte hur det kommer att bli andra gången. Situationen är helt annorlunda och bebisen kommer troligtvis att bete sig ganska annorlunda från vad sonen gjorde. Men det är klart, lite tårögd blir jag ju när jag tänker på att det snart kommer att ligga en bebis i den där korgen...

Helgmys

Vaknade kl fyra och kunde inte somna om. Ont i bäckenet och benen och låg och vred och vände mig tills jag till slut somnade om vid sextiden. Dessutom hungrig på nätterna nuförtiden. Försöker ta ett par extra mackor eller frukt på kvällen men det räcker tydligen inte. Fick i alla fall sova en dryg timme till vilket var skönt.

Idag lite småfix och hemmamys. I eftermiddag ska vi göra och dekorera pepparkakshus med sonen. Sedan kanske det blir ytterligare bak under morgondagen. Inte helt fel att fylla frysen inför eventuella kommande fikabesök.

10 dagar

Nu är det 10 eller max 24 dagar kvar. 10 känns hanterbart, 24 som en oändlighet. Börjar kännas än mer overkligt att det faktiskt kommer en bebis någon gång. Man kan ju fundera på hur länge den där väskan ska stå packad här hemma. Har haft betydligt färre sammandragningar under helgen än vad jag hade tidigare i veckan. Dessutom mindre besvär av foglossningen. Nu är helgen slut och jag ser fram emot ytterligare en ledig vecka. Min mamma kommer på onsdag och stannar till på lördag så vi får nog en del hjälp under de dagarna och det känns väldigt skönt. Skulle dessutom bebisen komma så har vi hjälp till sonen på plats.

Värk och shopping

Fick en värk i morse så jag trodde att förlossningen skulle dra igång. Men det visade sig vara falskt larm för det lugnade ner sig. Då tog jag bilen och åkte till Bromma Blocks för att kolla på skor. Har ju inte orkat gå i affärer på stan. Jag köpte ett par på nätet för ett par veckor sedan men de var inte så sköna så jag skickade tillbaka dem. Idag slutade det med att jag kom hem med något helt annat än vad jag hade tänkt mig men sköna är de i alla fall. Jag kommer ju att promenera en del med barnvagnen framöver så de måste vara sköna att gå i.

BB-väskan är i alla fall packad nu. Vår hiss gick sönder idag igen så jag kanske ska ta trapporna från och med nu. Kan inte tänka mig något mindre trevligare ställe att föda på än i hissen...

Uttråkad

Det händer inte så mycket i mitt liv just nu pga att jag är så orörlig. Men visst, vi väntar ju på årets stora händelse så det är ju klart värt det. Men det hade varit lite roligare om jag orkade göra lite mer. Jag trotsade i alla fall snöslasket nu på eftermiddagen och tog mig till vattengympan. Det känns väldigt motigt innan men efteråt mår jag väldigt bra. Vi får väl se om jag går någon mer gång eller om det hinner komma en bebis innan onsdag nästa vecka.

Helt slut

Svägerskan med dotter är på besök och jag gjorde ett försök att hänga med dem till några butiker som ligger i vårt kvarter. Förutom att ryggen inte riktigt orkade så blev jag dessutom extremt kissnödig trots två täta toabesök innan vi gick hemifrån. Utöver det så är vår hiss trasig så nu har jag tagit trapporna till femte våningen två gånger idag. Hissen har krånglat lite på sistone och jag inser att jag absolut inte ska åka i den utan att ha telefonen med mig. Tänk om man skulle fastna och så sätter det igång...

Idag packar jag klart BB-väskan för nu kan det ske när som helst.

Sleepless

Numera på nätterna har jag både ont i magen och mår illa från och till. Dessutom ont i höfterna (?). Har lyckats somna om varje gång men efter toalettbesöket kl 4.40 i morse var det kört så jag gick upp och duschade en timme senare. Tur att jag kan sova en stund på dagen.

Blir lite stressad av att jag inte gjorde någonting igår. Jag har fortfarande inte packat väskan som ska med till förlossningen. I stort sett allt är framtaget men jag har inte packat ner det ännu. Det får bli dagens projekt. Och så ska jag packa en väska som sonen ska ha med sig vart han nu ska när det sätter igång.

Nu dags att ringa några samtal för att kunna bocka av ytterligare några saker på att-göra-listan.

Vila

Har legat ner i stort sett hela dagen. Herregud vad trött jag har varit. Det känns som om jag tar igen flera veckors behövd vila. Nu ska jag hämta sonen på dagis om en liten stund och jag vet inte hur jag ska orka. Det får bli något enkelt till middag. I morgon ska jag till mvc på förmiddagen så då kommer jag i alla fall ut en sväng. I morgon eftermiddag kommer min svägerska från Kalmar och hälsar på. Hon jobbar som förlossningsbarnmorska så jag kan känna mig lugn om det drar igång och blir hemmafödsel.

Är det något på gång

Har de senaste nätterna haft lite molande värk i magen från och till. I natt mådde jag dessutom illa. Tolkar varje tecken som om att det kanske är dags. Men nu på förmiddagen så är allt lugnt igen. På min första lediga dag har jag ätit frukost och sedan tagit ett bad. Har rakat benen och filat fötterna, något jag inte gjort på evigheter. Känner mig så fräsch. Samtidigt är jag dödstrött så det blir nog en liten tupplur nu.

Har fått svar på provet jag lämnade i förra veckan angående mina sköldkörtelvärden. Precis som jag kände på mig så ligger mitt TSH för lågt. Nu ska jag sänka dosen Levaxin och hoppas att det blir lite bättre.

Snälla grannar

Var över med en påse hembakta saffransskorpor till grannen idag eftersom de har hjälpt oss med saker vid ett par tillfällen. Idag frågade frun hur vi ska göra med sonen när förlossningen sätter igång. Vi har ju några som ska ta honom men beroende på hur akut det blir så är det ju bra att ha någon nära. Hon erbjöd sig självmant och det känns så skönt att veta. Om vi behöver kasta oss iväg mitt i natten så kanske hon kan vara en stund i vår lägenhet tills hjälp kommer. Skönt att ha flera alternativ i alla fall.

Kläderna

Magen är så stor nu att mina kläder börjar bli riktigt tajta. Börjar tröttna på att ha samma grejer på mig hela tiden och är shoppingsugen. Det kommer att bli en annan grej sen. Då kan man glömma en del av klänningarna som går nu men som inte funkar när man ammar. Hoppas verkligen att det ska funka med amningen, det gick i alla fall bra sist. Det får bli gravidbyxor ett tag efter förlossningen och vida tröjor och blusar. Minns från förra gången att det blev en övergångsperiod under amningen. Man kommer inte i sina gamla kläder och en del av gravidkläderna funkar inte. Köpa nytt är inte heller så kul för man är ju en annan storlek än normalt. Å andra sidan behöver man ju inte direkt klä upp sig under föräldraledigheten men man vill ju känna sig hyfsat fin ibland.

Sömnen

Det här med att inte kunna sova på natten är ganska tråkigt. Att sova lite sämre och vakna många gånger är väl ok så länge man kan somna om. Men att bara ligga vaken i ett par timmar medan tankarna snurrar är riktigt trist. Det blir den största bonusen med att inte jobba längre, att kunna ta igen lite sömn på dagen. För trött är jag verkligen hela dagarna.

Huvudvärk

Natten till igår sov jag riktigt dåligt pga huvudvärk. Det började på eftermiddagen och trots Alvedon blev det alltså värre under natten. Jag har de senaste dagarna haft lite lätt hjärtklappning och misstänker att mitt TSH (sköldkörtelhormon) kanske ligger lite fel. Jag kontrollerade värdet för ca fyra veckor sedan på mvc. Eftersom det har känts lite annorlunda de senaste dagarna gick jag till läkaren igår för att kolla en extra gång. I alla fall var jag supertrött hela dagen igår men var inne en stund på jobbet för att rensa inför ledigheten. Idag var sista dagen på jobbet och känslan är obeskrivbar. Vad jag längtar efter att få vila nu och framför allt få ta igen lite sömn.

Neurologen

Var hos min neurolog igår. Så fort jag har fött barn ska jag återuppta den medicinering mot min MS som jag pausade när jag blev gravid. Senast jag träffade honom var för 3,5 år sedan och vi hade telefonkontakt för 2,5 år sedan när jag skulle få min son. Igår blev det snack om hur jag mår och så undersökte han mig. Vad gäller medicineringen så är jag typ den sista som får den här typen av behandling nu. Tydligen är medicinen väldigt dyr så man säger nej nuförtiden. Men han trodde att jag ändå skulle få godkänt att få medicinen under tiden jag ammar eftersom jag har fått denna behandling tidigare. Nu säger man till nyförlösta mammor med MS att de får välja mellan amning och medicinering. Men då är det riktiga bromsmediciner vi pratar om. Jag får immunglobulin och man har inte gjort lika omfattande tester på det som de traditionella bromsmedicinerna. Nuförtiden rekommenderar de också bromsmediciner innan man blir gravid något man inte fick tidigare.

Passade också på att fråga om D-vitamin som det skrivits en del om de senaste dagarna och som en del tror kan ha positiv inverkan på sjukdomsförloppet men också i förebyggande syfte. Han sa att det inte är något han generellt rekommenderar sina patienter men att det inte kan skada. Så det kanske är dags att börja med det nu då.

Sista gången

Mannen var ute och träffade några kompisar igår kväll. Det innebar att jag och sonen fick klara av middag och kvällsrutinerna själva. Jag hade rejält ont och märker att mitt tålamod med sonen blir lika med noll då. Troligtvis känner han också av det och testar mig mer än vanligt. Igår kände jag mig verkligen inte som en bra mamma. Så från och med nu och fram till förlossningen tänker jag inte vara ensam hemma med sonen en hel eftermiddag/kväll.

Idag blir det vattengympa igen och jag längtar till det nästan viktlösa tillståndet som man befinner sig i när man kommer ner i vattnet.

Skulle bara fixa en grej...

Inte alls ont idag som jag hade igår. Hämtade sonen tidigt på dagis och tänkte göra ett litet ärende innan vi gick hem. Så det blev bussen till Odenplan och en sväng till Lindex för att köpa en mössa till bebisen. Sedan bussen tillbaka och in på 7-Eleven och hämta paket med ett par stövlar som jag beställt på nätet. Sedan var jag helt slut i ryggen och kände av fogarna rejält. Nu ligger jag och vilar samtidigt som den lille kollar på tecknat på iPaden här bredvid mig. Får se om jag pallar att laga någon mat idag. Vad jag är trött på att inte klara av de enklaste små sakerna. Men nu är det tre dagar kvar på jobbet och det känns verkligen superskönt.

Kämpar

Min ork håller på att ta slut. Hade en dålig natt där jag låg vaken i nästan två timmar. I morse orkade jag knapp stå på benen och dessutom fick jag plocka fram kryckorna för att jag plötsligt fått ont på ett nytt ställe under magen. Den enda anledningen till att jag gick till jobbet var att jag hade ett par kundmöten inbokade. Om jag mår likadant i morgon stannar jag hemma. Nu på eftermiddagen har det onda kommit och gått lite. Varför blir det så? Funderar på om det kan vara en nerv som kommit i kläm eller nåt. Nu macka på hembakt bröd och sedan glass och Project Runway på tv innan tidigt sänggående.

Söndag

Jag sover dåligt nu som de flesta gör i slutet av graviditeten. Men inatt sov jag utan att ligga vaken en längre stund eller behöva gå på toaletten. Trots detta är jag trött nu på dagen också. Så fort jag lägger mig ner för att vila så håller jag på att somna.

Annars en bra dag med lite småfix. Igår eftermiddag/kväll hade jag jättemycket halsbränna. Jag har haft det lite från och till de senaste veckorna men igår var det riktigt obehagligt. Nu har mannen varit och köpt Novalucol. Nu är det i och för sig bättre men det brukar vara kvällarna som är värst.

Checkar av

Nu har jag äntligen efter 8 månader som gravid flyttat upp mina vanliga kläder till hyllorna högst upp. På de hyllor jag når finns nu bara mina gravidkläder plus sådana som jag kommer kunna ha när jag ammar. Och så har jag en tom hylla där jag ska lägga bebisens alla kläder. Sedan har jag fått låna en overall av en kompis så att lilltjejen inte ska frysa de första månaderna. Nu sätter jag kamera och videokamera på laddning. Check, check, check på listan.

Helg!

Äntligen ledig efter en tuff jobbvecka. Nu kvarstår bara en vecka på jobbet och det känns helt underbart. Samtidigt är det en märklig känsla att det snart är dags.
Idag försöker jag bocka av listan på grejer som ska göras innan bebisen kommer.

Vi ska också köpa present till sonen som han ska få när bebisen kommer. Och så blir det lite julklappsshopping. Han har inte fått några nya leksaker på länge så det får bli några paket till jul. Vi har tänkt att vara hemma (eller på BB?) över jul och det blir bara vår lilla familj. Lite annorlunda men det känns ganska härligt att bara få vara hemma och mysa tillsammans. Just nu längtar jag till advent så att jag får ta fram ljusstakar och pynta lite fint.

Julbebis?

Kontroll på MVC idag och allt ser jättebra ut, blodtryck, järnvärde, socker, storlek på magen och bebisens hjärtljud. Det känns med andra ord väldigt bra just nu. Dessutom sa hon att det kändes som om bebisen var fixerad. Jag är med andra ord redo att föda nu. Jag hade tänkt fråga henne vilken som blir senaste dagen för igångsättning. Eftersom jag hela tiden har vetat att jag inte får gå mer än en vecka över tiden pga att det är ivf så hade jag räknat med den 21 december som sista dag. Då berättar hon för mig att de nyligen har ändrat reglerna och nu får jag istället gå två veckor över tiden. What? Vi hade räknat med att detta skulle vara avklarat innan jul så gissa om vi får ställa om nu. Kanske inte är så stor grej egentligen men vem ska ta hand om vår son när vi åker in till förlossningen på julafton? Det blir en ensam jul för min del i så fall för ingen av de vi har tänkt lämna sonen till är i stan över jul. Sedan sa barnmorskan flera gånger att hon trodde att jag inte kommer att gå över tiden. Det baserade hon på att jag har en del sammandragningar och att jag inte gick över förra gången. Men jag har förstått att man inte kan veta alls egentligen så nu jobbar jag på att ställa om till att stå ut till och med den 27:e december.

Less på allt

Hade tänkt trappa ner på jobbet de sista veckorna men det har dykt upp en massa saker som jag behöver göra. Mina kollegor är överbelastade och jag gör allt jag kan för att hjälpa till. Saken är den att jag är så less på allt nu att inget känns kul. Det är bara att härda ut i ett par veckor till. Men jag är så trött i kroppen att jag knappt orkar längre. Nedräkningen har nu börjat på allvar. Och då är det tills jag slutar jobba som är den första etappen som ska avklaras. 7 arbetsdagar kvar nu.

Är det dags snart?

Foglossningen har blivit bättre och barnmorskan som har känt efter säger att bebisen ligger långt ner. Jag kan bara instämma om att det är så. Ända sedan jag fick mindre ont så är jag extremt kissnödig hela tiden. Går på toaletten och så kommer det nästan ingenting. Samtidigt är det viktigt att dricka mycket så jag går väldigt ofta på toaletten nuförtiden. Och när jag sitter på toa kan jag känna hur långt ner hon ligger. Det är nästan så att jag tror att hon är på väg ut. Minns inte att jag hade den känslan under förra graviditeten men å andra sidan är det väldigt mycket som skiljer sig från förra gången. Men jag har en känsla av att den här bebisen kommer att komma före beräknad dag. Eller så är det bara ett önsketänkande...

Förlossningsbrevet

Jag har påbörjat förlossningsbrevet. Insåg ganska snabbt att jag inte hade så mycket att skriva. Jag tror ju att det här kommer att gå så fort att det inte finns tid för specifika önskemål. Jag tror mycket på att ta det som det kommer. Man vet aldrig hur det blir och man kan inte styra över det. Lika bra att vara öppen för det mesta och lita på personalen. Jag vill gärna ha kontroll annars men när det gäller förlossningen så har jag inga direkta kontrollbehov. Men visst, lite pirrigt är det ju. Hur kommer det att starta denna gången? Var är jag då? Kommer jag att hinna in? Snart vet vi...

Ont igen

Åkte till svärmor igår eftermiddag, en bilfärd på ca 2,5 h. Det var inte så bra visade det sig. Jag kunde knappt gå när jag steg ur bilen och jag har haft väldigt ont från och till idag. Det är ont på ett nytt sätt under magen som jag inte haft förut. Hoppas på att lite vila ska göra susen. Tyvärr måste jag sitta lika lång tid i bilen när vi åker hem i morgon. Men jag har ju möjlighet att vara hemma ifrån jobbet om det blir för svårt att röra sig. Annars har jag känt mig väldigt gravid i veckan och det börjar bli riktigt tungt nu. Drygt två veckor kvar på jobbet och sedan ska jag ta det riktigt lugnt. Börjar sakta men säkert inse att det snart är dags.

Att-göra-listan

Har idag inhandlat amningskupor och "förlossningsbindor" samt fyllt på medicinförrådet med Levaxin, folsyra och Alvedon. Det kvarstår en massa saker att göra innan ankomst men det känns bra att kunna bocka av såna här småsaker. I helgen åker vi till svärmor och hämtar babykorgen som lillan ska ligga i den första tiden. I helgen hämtade vi upp sonens gamla bebiskläder och tvättade. De nya kläder som jag köpt är också tvättade. Dubbelvagn och ståbräda köpte jag på Blocket för någon månad sedan. Till andra barnet trodde jag man hade i stort sett allt men det är ganska mycket som behöver fixas även till nr 2. Att det är motsatt årstid gör ju att vissa saker saknas eller inte passar heller.

Drömmar

I början av graviditeten när hormonerna flödade som mest hade jag mycket konstiga drömmar. Nu har det varit lugnt på den fronten i några månader. Men denna veckan har jag drömt ett par gånger att bebisen är här. Inget tydligt ansikte utan mest en sovande bebis som ligger nedbäddad. Åh vad jag längtar nu!

Jag har tappat takten

Har inga deadlines kvar på jobbet utan mest smågrejer som ska fixas. Man kan väl säga att jag har gått ner i tempo och det känns som om allting går i slow motion. Samtidigt dyker det upp nya småsaker som jag har svårt att säga nej till. Men det blir nog mest att jag går parallellt med min vikarie. Orken finns inte riktigt där. Det märks också tydligt när jag hämtar sonen på förskolan och när vi kommer hem ska jag leka med honom samtidigt som det ska förberedas middag. Det blir en del barnprogram nuförtiden så att jag får vila. Men lite dåligt samvete får jag ju. Nåja, det är några veckor till.

Sammandragningar

Har haft väldigt mycket sammandragningar i helgen. Mamma har varit på besök i några dagar och kanske har det varit lite väl påfrestande. Det blir bra på jobbet denna veckan. En vecka helt utan några deadlines eller kundmöten. Om sammandragningarna fortsätter så blir det nog till att vara hemma och vila ett par dagar också.

Behöver jag ringa 112?

Pratade med barnmorskan igår om min oro att inte hinna in till förlossningen. Med bara 5 timmars förlossning med första barnet förstod hon verkligen min oro. Jag kommer att åka in så fort jag får värkar denna gången. Och om vattnet går och jag får värkar så ska jag ringa 112 så att de kan skicka en ambulans. Jag har inte riktigt tänkt på att man kan göra det men det känns riktigt bra att hon har sagt till mig att det är det jag ska göra. Förra gången tog det en timme från vattenavgång till födsel. Men då hade jag ju haft värkar i fyra timmar innan. Man vet ju aldrig hur det kommer att gå men oftast går det fortare med andra barnet. Man får hoppas på det bästa och vara mentalt förberedd på det värsta (som i mitt fall är att föda hemma).

MVC-kontroll

Rutinkontroll på MVC idag och allt är under kontroll. Nu ligger hon med huvudet neråt och ganska långt ner. Detta är troligen anledningen till att jag inte har lika ont längre. Barnmorskan trodde inte att hon kommer att vända på sig mer men det finns ju inga garantier. Men jag är glad så länge jag inte har så ont.

Halvdag

Har klarat av de större åtaganden jag hade med jobbet så nu är det dags att börja trappa ner. Har inte hunnit vara sjukledig denna veckan men behovet har inte heller varit lika stort som innan då jag inte har lika ont längre. Men idag är jag hemma nu på eftermiddagen och vilar. Det onda är numera på utsidan magen. Den står verkligen rakt ut så det är inte konstigt att det stramar och drar en del. Numera blir det stöd för magen/höfterna som avlastar lite.

Jag känner mig verkligen avslappnad idag och redo att börja lämna över, rensa och stänga ner på jobbet. Nu TENS och Project Runway.

Bassängträning

Istället för vattengympan som nu är slut så blir det en halvtimmes bassängträning en gång i veckan. Det är ett program i vatten specialutformat för gravida med foglossningsbesvär. Man betalar vanlig patientkostnad på 100 pix per gång.

Jag känner fortfarande av fogarna men det är en markant förändring från för bara några dagar sedan. Det känns som om jag flyger fram jämfört med förut även om jag fortfarande ser ut som en långsamt vaggande anka. Men jag är ju höggravid nu? Eller när klassas man som det egentligen?

Magen

Folk har verkligen många synpunkter på min mage. De flesta säger att den ser så rolig ut men många också att den är fin. Den står verkligen rakt ut och ser ut som en typisk "pojkmage" så jag tar inte direkt illa upp. Jag är så glad att jag är gravid. Igår var det dessutom riktigt bra i fogarna så jag mådde toppen. Det syntes tydligen på mig för det var många som kommenterade hur fräsch jag såg ut. Hoppas på fler sådana dagar.

Sova hela natten...

Vi hade lite otur då minsta tjejen (kusinen) kräktes fyra gånger i natt. Tur att vi var två som kunde hjälpas åt att trösta, byta lakan och tvätta. Så sömn blev det inte mycket av i natt. Men på något märkligt sätt så kör man bara på för att man måste. Det är nästan jobbigare de nätter jag ligger sömnlös och funderar utan att kunna somna om. Men 4,5 h upphackad sömn räcker ju inte långt och nu befinner jag mig i någon slags trötthetsbubbla. Hoppas nu bara att inte vi blir sjuka också.

Lugnet efter stormen

Vi är barnvakter åt lillkillens kusiner. Så nu är det tre barn som håller på att somna här hemma. De ska vara kvar över natten så vi hoppas verkligen på att få sova hela natten.

Försökte mig på en vända på stan idag. Tog bussen utanför dörren och klev av precis utanför Åhlens City. Men det blev ganska jobbigt efter ett litet tag så jag fick åka hem ganska snart. Måste ha ett par kängor till vintern. Jag har sådana som behövs när det är svinkallt och mycket snö men behöver ett par varma bekväma som är bra vid något mildare väder. Har insett att det nog blir till att beställa på nätet. Ingen idé att försöka sig på några längre utflykter de närmaste månaderna.

Vem är i fokus?

Har precis varit talare på ett seminarium för ca 40 för mig helt okända personer. Det var flera som i efterhand påpekade att de hade sett på min mage att bebisen rörde på sig. Undrar just hur mycket av mitt budskap som gick fram?

Det närmar sig

Vi är med i en studie som heter UppStART där vi har fått göra ett par enkäter inför och efter ivf. Det ingår också provtagning precis innan och efter att barnet är fött. Igår fick jag hem instruktioner för denna provtagning som jag ska ha med mig till förlossningen. Det blev på något sätt lite mer verkligt att jag snart ska föda barn. Det känns också läskigare denna gången för jag är orolig för att inte hinna in. Dels går det i de allra flesta fall snabbare andra gången och dels ska vi hinna lämna ifrån oss vår lille kille om vi är hemma när det börjar. Förra gången tog det fem timmar från första värken. Detta är verkligen ett lyxproblem då snabba förlossningar sällan innebär några komplikationer för varken mamma eller barn. Men bara tanken på att föda hemma skrämmer mig lite.

Att vara ofrivilligt barnlös

Att träffa en kompis som kämpar för att bli gravid och höra om hennes tankar och lidande för mig tillbaka i tiden. Minns hur jäkla jobbigt det var och hur dåligt jag mådde. Också hur svårt det var att hantera omgivningens reaktioner och förhålla sig till de som hade barn.
Jag tänker ofta på vilken tur vi har haft och hur lyckligt lottade vi är, på vilket mirakel min lille tvååring är och på det mirakel som faktiskt ligger i min mage. Det gör mig väldigt lycklig.

Gnällblogg

Det känns som att det bara blir gnäll på bloggen nuförtiden. Jag vet egentligen inte varför jag fortsätter blogga för det är väl knappast någon som läser. Men nu ska jag ta mig igenom den här graviditeten och denna "dagbok" vill jag gärna slutföra nu när den är påbörjad.

Annars en bra dag. Jobb halva dagen och vila andra halvan. Idag har jag till och med orkat laga ordentlig middag med olika tillbehör, något som inte inträffat på flera veckor. I morgon heldag på jobbet och sedan träffa en ofrivilligt barnlös vän på kvällen.

Efter att ha somnat till i soffan framför tv:n inser jag att det nu är hög tid att gå och lägga sig. Godnatt!

Mår illa

Märkligt nog så mår jag riktigt illa idag igen. Det kommer och går hela tiden men idag är det värre än på länge. Men igår hade jag den bästa dagen på riktigt länge. Jag hade knappt ont alls i bäckenet när jag gick. Det känns fortfarande när jag gör vissa rörelser men jag kände mig plötsligt rörlig igen. Dessutom en bra dag på jobbet där jag kunde bocka av en massa grejer. Idag är känslan liknande, dvs jag har inte så ont. Bara att hoppas på att det håller i sig.

Sammandragningar

Jag har märkt att när jag är trött i kroppen, framförallt på eftermiddagen/kvällen så får jag en massa sammandragningar. Så det blir mycket vila nuförtiden. Och nästan varje gång jag vilar så somnar jag till en liten stund. Det hände igår också trots att jag sovit i över åtta timmar. I övrigt gör det ont utanpå magen lite från och till, till och med när jag ligger ner.

Tiden går sjukt långsamt och jag börjar bli uttråkad och känner frustration för att jag inte kan ta mig någonstans och göra något. Vill ju liksom inte förvärra situationen.

Utsövd

Efter en hel dag igår då jag bara låg ner och plågades av huvudvärk så mår jag betydligt bättre idag. Lillkillen (och även vi) tog sovmorgon och vaknade över en timme senare än vad han brukar. Min huvudvärk är nästan borta och jag känner mig ganska pigg. Är väldigt sugen på att ta en sväng på stan och göra några ärenden men min man är klok och säger till mig att vara hemma och vila när han och sonen går ut en sväng. Tråkigt men vettigt. Jag får försöka pyssla med lite grejer här hemma istället.

20% kvar

Nu har 80% av graviditeten passerat och det är bara 55 dagar kvar. Visst kan 8 veckor kännas som en evighet men jag kommer nog inte att jobba mer än 5 veckor till. De kommande två veckorna har jag en del uppdrag som ska avklaras men sen blir det till att börja rensa undan och lämna över till mina kollegor.

Idag är jag hemma och vilar. Vaknade med huvudvärk i natt och låg vaken i ett par timmar. Nu ska jag lägga mig och sova en stund och hoppas på att må lite bättre senare.

Precis på kurvan

Vi var på tillväxtultraljud idag och fick se en liten tjej som sög på tummen. När man gör ultraljud så här sent i graviditeten så ser man bara en kroppsdel i taget. Allt såg i alla fall bra ut och enligt mätningarna så väger hon ca 2 kg och ligger precis mitt på tillväxtkurvan. Om hon håller samma tillväxt så kommer hon att väga ca 3,6 kg vid födseln (bf). Jag var lite orolig för att hon skulle vara väldigt stor eftersom alla säger att min mage är stor och att jag ser ut som om jag ska föda vilken dag som helst. Men nu behöver jag inte oroa mig så mycket för det. Ytterligare en milstolpe är passerad.

Jag hinner inte över

Jag är väldigt långsam för tillfället och det är ju meningen att jag ska ta det lugnt. Det är inte ofta jag är ute och rör på mig men det händer ibland. Och jag har upptäckt vid övergångsställen att även om jag börjar gå precis när det blir grön gubbe så är jag bara halvvägs över när det slår om till rött. Oerhört frustrerande för jag kan liksom inte småspringa den sista biten som jag kanske hade gjort annars. Ser fram emot att komma upp i vanlig promenadtakt om några månader.

Nu nyklippt och det känns riktigt bra. Har sparat ut mitt hår sedan jag blev gravid. Det var ganska kort innan och krävde en del styling. Nu går det att sätta upp vilket blir nödvändigt de dagar då man inte kommer hinna duscha på morgonen när bebis och barn är för krävande. Idag blev det toppning och slingor. Behåller lite lugg så att det ändå blir en frisyr av det hela. Riktigt nöjd!

Snart får jag vila

Mådde ju väldigt bra igår men kom ner på jorden idag igen då jag har haft jätteont. Hade behövt kryckorna men de var kvar hemma. Har insett att det är omöjligt att gå ner till 50% på jobbet de närmaste veckorna men det blir i alla fall två sjukdagar denna veckan.

I morgon ska jag vara hemma och vila. Har faktiskt klipptid också men det är precis runt hörnet så det borde jag fixa. Dessutom är det dags för tillväxt-ultraljud i morgon eftermiddag då vi får se vår lilla tjej igen.

Sjukgymnasten

Var hos en trevlig sjukgymnast idag. Har fått några övningar som jag ska göra morgon och kväll. Annars var hans rekommendation att vila. Han tryckte inte så hårt på att jag ska använda TENS-apparaten men sa att jag kan göra det om det känns bra. Han trodde att jag kunde bli bättre genom träning och vila och det känns ju hoppfullt. Känner mig hoppfull och på mycket bra humör efter besöket.

Kämpar på

Ensamdag med lillkillen idag då den stora är och tar upp vår båt. Den lille har sagt hela förmiddagen "inte bra mamma" och klagar på magont. Då fyra barn blev hemskickade från dagis igår pga magsjuka tänkte jag att det nog kunde vara dags här också. Men det verkar än så länge inte vara någon fara. Men med 38,4 graders feber så tar vi det ganska lugnt idag. Skönt för både honom och mig. Nu ligger jag med TENS-apparaten medan han sover middag. Snart somnar jag också...

Ont överallt

Låg hela kvällen igår med sammandragningar och har haft ont i natt. Blev så nervös att jag var tvungen att dubbelkolla numret till förlossningen. Fick också dåligt samvete då jag överreagerade mot min tvååring som är ganska krävande just nu. Det slutade med att jag fick gosa lite extra med honom efter att vi båda gråtit en skvätt.

Jag som normalt älskar mitt jobb känner att nu får det vara nog. Pallrade mig iväg i morse för jag hade ett kundmöte inbokat men nu ska jag ligga hemma hela eftermiddagen. Blir nog lite jobb för jag har en hel del att avsluta. Det visade sig väldigt svårt att gå ner i tid direkt. Nåja, nästa vecka blir det ett par hela sjukdagar.

Annorlunda ont

Har lagt bort kryckorna nu. Det har faktiskt blivit lite bättre. Det gör fortfarande ont men lite mer diffust och det hugger inte för varje steg jag tar. Jag tror att det kan ha med min TENS att göra. Om det håller sig på den här nivån fram till förlossningen blir jag väldigt glad.

Jag har jobbat idag. Har insett att det är svårt att gå från 100 till 50% direkt. Jag hade ju en massa saker inplanerade och det är svårt att bara lägga ner när man fortfarande är aktiv. Det får bli halvdagar framöver så tar jag ett par heldagar ledigt nästa vecka.

Första sjukdagen

Otroligt skönt att få vila ut hemma. Hittills har jag kollat på några gamla repriser av olika tv-program. Nu lunch och sedan ska jag lägga mig och vila med TENS-apparaten på.

Den lilla i magen är väldigt livlig och det är riktigt mysigt. 30+4 idag.

Ikväll blir det vattengympa igen och jag längtar redan till vattnet och känslan av tyngdlöshet.

Det håller inte längre

Jag har väldigt svårt att gå för det gör så ont emellanåt, framförallt i området kring blygdbenet. I fredags var jag hos läkaren som sjukskrev mig på 50% till att börja med.

Jag är trött på att inte ens kunna göra kortare ärenden. Jag lämnar och hämtar fortfarande sonen på dagis. Det är ca 200 m att gå men till och med det känns för långt vissa dagar.

Men igår och idag har det varit lite bättre faktiskt. Kan det vara min TENS-apparats förtjänst? Jag kämpar på och längtar till min helt lediga dag på onsdag.

TENS

Fick tips av en kollega som sa att TENS hade hjälpt mot hennes foglossning. Det går att hyra men eftersom jag ska ha den under en längre tid så var det inte mycket dyrare att köpa. Köpte en Libra från Holorgon som kom igår. Just igår hade jag extremt ont i mitten av ryggen och efter en halvtimme med TENS-apparaten så var det borta. Det blir svårt att placera den över vissa ställen som jag har ont, tex blygdbenet men jag ska prova mig fram. Man ska också undvika att placera elektroderna på varsin sida av magen för att inte leda ström genom livmodern. Återkommer med recensioner.

Kryckor

Fick tips på sjukgymnast via MVC men det skulle bli först om tre veckor. Så nu har jag varit hos min husläkare och sedan träffat sköterska och fått kryckor.

Det känns konstigt att vara så här handikappad men bra att få hjälp. Som vanligt så får man själv leta upp den snabbaste vägen till hjälpen. Jag har lärt mig hur det fungerar vid det här laget.

Idag ont i halsen och trött efter en sömnlös natt. Jag hoppar vattengympan idag och tar igen det någon annan vecka. Längtar tills jag får gå och lägga mig.

När man knappt kan gå längre

Pratade med barnmorskan i fredags om min foglossning. Jag undrade om det kanske kunde vara bra med kryckor för att avlasta lite. Då sa hon att kryckor behöver jag när jag inte kan gå längre. Till dess ska jag vila så mycket jag kan. Tog det väldigt lugnt igår och trots det har jag så ont idag att jag knappt kan röra mig. Det borde vara en signal så det får bli ett samtal till sjukgymnasten i morgon bitti. Hellre att jag tar stöd av kryckor i några veckor extra än att jag blir rullstolsburen på slutet.

Puh!

Ännu en intensiv jobbvecka slut. Idag vaknade jag med huvudvärk men det gick faktiskt över lite senare. Nattsömnen blev dålig pga huvudvärken så efter lunch sov jag en stund. Men jag mår fortfarande sådär. Just nu illamående och ont i ljumskarna. Lillkillen sover och den store är ute med några kompisar. Nu ska jag äta lite och förhoppningsvis bli av med illamåendet och sedan ska jag sätta igång och sticka min halsduk. Har inte hunnit öppna påsen sedan förra helgen.

MVC igår och allt ser bra ut. Ultraljud för tillväxtkontroll är nu inbokat om drygt tre veckor. Då får vi se vår lilla tjej igen.

Lite gnäll

Det här med foglossningen håller på att ta knäcken på mig. Det flyttar runt hela tiden och varierar i intensitet. Idag kunde jag knappt gå hem med lillkillen från dagis och nu kan jag varken sitta eller ligga utan att det gör ont. Det brast för mig förut när jag kände att jag inte pallade mer så jag började grina. Min son sa "mamma ledsen" och så gick han och hämtade sitt favoritmjukisdjur till mig. Sedan fick jag en stor kram och jag kunde ju inte bli annat än glad och alldeles rörd.

Men det är fortfarande 12 veckor kvar vilket känns som en evighet. Ska till barnmorskan på fredag och ska be att få all hjälp jag kan. Kanske kan jag få lite avlastning med kryckor eller nåt. Ska också se till att fixa en Tens-apparat.

Samtidigt är det jättekul på jobbet och jag har mycket att göra just nu. Hoppas på att kunna hänga kvar i ett par månader till.

Garnet!

Hemma bäst!

Det var en underbar känsla att vakna i sin egen säng nu på lördagsmorgonen. Jag har varit borta alldeles för mycket på sistone. Och så är det dessutom en underbart ljummen solig dag. Inte konstigt att man blir på bra humör.

Jag ska sticka en halsduk. Stickade en del sjalar, halsdukar och mössa för några år sedan men har haft ett långt uppehåll. Tänkte göra en färgglad randig halsduk men det slutade med att jag kom hem från garnaffären med det här. Inte så färgglatt men det blir nog bra ändå.

+13 kg

Japp, jag har gått upp 13 kg hittills. Det är lite för mycket kanske men det har blivit så att jag har ätit väldigt mycket sötsaker för att lindra illamåendet. Förra graviditeten gick jag upp 17 kg totalt och det blir nog lite högre denna gången. Inget jag är stolt över och jag är inte heller orolig för att inte kunna tappa alla kilon igen. Men nu börjar det bli ganska tungt och jag har fortfarande tre månader kvar. Men hurra för att det är mindre än en tredjedel kvar nu.




Idag strålar smärtan ner i ena benet. Det känns som om den här foglossningen flyttar runt hela tiden. Inga möten på jobbet idag så jag jobbar hemifrån och passar på att vila kroppen lite extra.

Paus

Först kundmöte på stan och sedan träffa svärmor för att lämna/hämta grejer. På 1,5 h är det ingen idé att åka hem och tillbaka igen då jag ska på vattengympa här i området. Så det fick bli en macka och smoothie på Espresso House i all min ensamhet. Eller ja, jag känner mig inte så ensam för i magen sparkar en liten krabat. Längtar till vattnet där jag kan få känna mig lite lättare i kroppen och slippa ha ont en stund. Sista gången på kursen idag men jag har bokat fem gånger till med start nästa vecka.

Tankar inför nr 2

Har en son som sover hela nätterna och har gjort det sedan han var 8 månader. Jag vet att det är skillnad på olika barn och att vi säkert haft tur. Men vi har också varit noga med att han ska somna själv och jobbat en del för att det ska funka. Till saken hör att han aldrig har tagit napp eller druckit välling. Vi har försökt med både och utan framgång. Jag misstänker att detta är en bidragande anledning till att han sover så bra. Vi har aldrig behövt gå upp på natten för att stoppa in nappen. Och innan han sov hela nätter så hjälpte det inte att ge en flaska välling som jag har hört många andra göra. Jag vill gärna att vår lilla tjej som kommer ska acceptera både napp och välling men misstänker att det kan göra att både hennes och min egen sömn blir lidande. Lyxproblem jag vet. Men att jag har den här typen av tankar tyder väl på att min värsta oro har släppt lite. Kan fortfarande bli stressad om jag kommer på när jag har varit vaken i ett par timmar att jag inte känt någon spark. Och jag pustar ut varje gång jag varit på toaletten för att jag inte fått någon blödning.

Vi får väl se hurdan hon är när hon kommer ut. Jag längtar tills jag får träffa henne.

Pustar ut

Efter en hektisk vecka har vi nu kommit till svärmor. Hon brukar bjuda in till kräftkalas i september varje år. Känns skönt att pusta ut lite. Jag har ganska ont lite här och var så jag får ta det lite lugnt. När jag kom hem i torsdags kväll möttes jag av världens gladaste son och fick en stor kram. I såna stunder tänker jag på hur lyckligt lottade vi är som faktiskt har fått ett barn och dessutom har ett till på väg.

Idag illamående igen. Ska det aldrig ta slut?

Spark i magen

Det går inte att beskriva det jag känner när min lilla bebis sparkar i magen. Det är en sådan lycka och ett leende sprider sig på mina läppar varje gång. Idag är det vecka 25+6 och nu är det bara en tredjedel kvar.

Efter att ha ätit middag kom jag till hotellet vid åtta-tiden igår. La mig på sängen för att vila lite och somnade. Vid halvelva gick jag upp och tvättade mig och borstade tänderna och somnade sedan om efter en halvtimme. Vaknade vid sex och insåg att jag sovit längre än jag gjort på ett helt halvår. Nu laddar jag för en heldag med studioinspelning.

Allt bra och kul jobb på gång

Rutinkontroll på mvc idag. Allt såg bra ut och hjärtljuden var normala. Även om allt känns bra så kan man ju aldrig veta om blodtrycket är för högt eller om hjärtat inte slår regelbundet.

Imorgon drar jag till Köpenhamn för att spela in en PR-film med jobbet. Det är något jag normalt inte jobbar med så det känns verkligen kul. Fördelen med mitt jobb är att det är så varierande. Ingen idé att försöka förklara för någon vad jag gör egentligen för det är inte många som fattar. Känner mig som Chandler i Vänner...

Känner mig väldigt gravid

Så otymplig som jag känner mig nu gjorde jag typ sista veckan under förra graviditeten. Jag vankar fram när jag går och magen är jättestor. Och så lite ont i fogarna på det. Trots detta mår jag bättre än någonsin. Framförallt är jag förvånad över hur mycket jag orkar nu jämfört med tidigare.

Har precis varit på husvisning och huset är verkligen perfekt förutom att man måste riva allt i källaren och bygga om på nytt pga höga fukthalter. Men det borde innebära att priset blir ganska mycket lägre så det kanske finns en möjlighet för oss att köpa det. Har inte hunnit prata ihop mig med mannen ännu. Han var på visningen igår när jag var i London och hade inte möjlighet att komma med idag. Fortsättning följer...

Kunde inte låta bli

En av de sista butikerna vi gick in i här i London var GAP. De hade så fina grejer att jag inte kunde låta bli att köpa några bodies och en liten pyjamas till min lilla bebis i magen. Blev tårögd när jag plockade på mig grejerna. Borde kanske inte köpa grejer så här tidigt men det skiter jag i. Vår son föddes mitt i en extremt het sommar och hade i stort sett bara blöja på sig första månaden. Nu kommer det att vara vinter så vi kommer att behöva kläder. Köpte även en pyjamas till lillkillen från GAP. När jag skulle betala fick jag oväntat 25% rabatt på hela köpet för att jag betalade med Amex. Sådant gör en extra glad.

London

När mamma fyllde jämnt i somras så fick hon en resa till London av mig och min syster och bror. De andra åkte från Göteborg så jag har rest själv men nu har vi träffats på plats. Vi är här utan respektive och barn och ska bara ta det lugnt och shoppa, äta gott och strosa runt.

Spenderade 2,5 h på planet utan att öppna min Damernas Värld för jag hamnade mittemellan två trevliga engelsmän. Tycker att det är intressant när tre personer som inte känner varandra kan prata bort flera timmar utan att det blir stelt. Insåg när vi hade sagt hejdå att jag fått veta ganska mycket om dem men jag vet fortfarande inte vad någon av dem heter.

Hade riktigt ont i magen tidigare idag så att jag blev riktigt orolig. Det försvann efter att jag varit på toaletten så det kan ha varit något med tarmarna. Märkligt var det i alla fall och skönt att det försvann. Nu dags att försöka somna om så att jag orkar med hela dagen.

Bättre idag

Illamåendet kvarstår lite men är mycket bättre idag. Det är märkligt hur det kan påverka hela ens sinnesstämning.

Det rör på sig i magen jättemycket nu. Älskar att känna den lilla vrida och vända på sig därinne. Bara 15 veckor kvar idag. Nu har jag snart varit gravid i ett halvår och det är ett av de längsta halvåren i mitt liv. Jag mår mentalt väldigt bra och kan inte förstå hur vi lyckades bli gravida igen. Blir alldeles tårögd när jag tänker på det. Lycka!

Vad hände nu?

Efter att ha varit av med illamåendet i ett par veckor så har det nu kommit tillbaka. Idag var det riktigt irriterande och omöjligt att bli av med. Har läst om andra där illamåendet försvunnit och sedan kommit tillbaka men det ska väl inte drabba mig nu när jag äntligen börjar må lite bättre.

I övrigt foglossning som kommer och går men det är än så länge under kontroll. Magen börjar bli riktigt stor och nu är det lite svårt att knyta skorna. En underbar känsla :-)

Skulle gått på Coldplay i morgon kväll men jag skulle aldrig orka stå upp i flera timmar. Så nu får mannen gå med en kompis istället som blev väldigt glad över att få följa med. Mig gör det inte så mycket för jag är mer sugen på att ligga hemma och vila.

Känner mig som en robot

Foglossningen känns lite då och då. Vissa dagar känner jag nästan ingenting och andra gör det riktigt ont. Något som gör det hela värre är när jag tar steg åt sidan. Så jag försöker att gå rakt fram och om jag ska ändra riktning så stannar jag och vrider hela kroppen innan jag fortsätter framåt. Lite konstigt ser det kanske ut när jag rör mig som en robot men jag undviker i alla fall den värsta smärtan.

Annars har det varit riktigt bra på sistone. Jag sover ganska bra nu och det är underbart att vakna hyfsat utvilad på morgonen.

Tankar kring äggdonation

Lunchade med en kollega idag som försökt skaffa barn under en längre tid. De har gjort två ivf:er med ganska dåliga resultat. Nu står de i kö för äggdonation och har även ställt sig i adoptionskö. Hennes syster är villig att donera ägg vilket gör att det kan gå fort även om de måste vänta ett halvår för att det måste gå en viss tid mellan några prover. Alla verkar med på att systern ska donera ägg till henne. Själv hade jag inte velat ta emot ägg av min. egen syster. Till saken hör att hon är indier och hon skulle få vänta en evighet i den redan så långa kön innan de hittar en lämplig donator här i Sverige. Jag är glad för hennes skull och hoppas att det går vägen för dem. Hon är så positiv och säker på att det kommer att lösa sig. Hon är en av fyra vänner/bekanta som är inne på äggdonation nu. Är det märkligt att jag känner så många?

Energiboost

Har spenderat helgen med mina bästa tjejkompisar och det har varit helt underbart. Vi har hängt, snackat, skrattat och druckit vin (inte jag!). Underbart också att få vara lite i centrum pga graviditeten. De har beundrat min mage, frågat hur jag mår och tagit hand om mig. Världens bästa vänner och jag känner mig full av energi.

Man blir så glad

Följer inga andra bloggar om folk som försöker få barn utom http://andrasidanbloggen.wordpress.com/ och nu har hon blivit gravid. Hon har gjort lite som jag och kört på akupunktur (länge!). Ett stort hurra för henne!

Själv mår jag bättre, orkar mer och har inte lika ont. Men det varierar ganska mycket från dag till dag. Jag mår som bäst när jag har fått sova en hel natt och det har hänt ganska många gånger den senaste veckan. Lyx!

Tjejhelg

Drar till västkusten i morgon för att träffa mitt gamla tjejgäng. Ser fram emot en lugn helg. Är glad att vi alla har nått stadiet där det räcker att umgås i lugna former utan att behöva dra ut på nattklubb. Alla har barn utom en. Hon träffade sin kille för knappt två år sedan efter en lång period som singel. Det har alltid varit svårt att prata om barnlösheten med henne då hon ju inte ens haft någon att få barn ihop med. Vi har levt så olika liv den sista tiden att vi knappt ses längre trots att vi båda bor i Stockholm. Men det är alltid lika kul att träffas allihop och jag ser verkligen fram emot helgen. Har nu laddat telefonen med en massa podcasts inför tågresan ner i morgon.

Vattengympa

Första passet vattengympa igår. Hade rejält ont i fogarna i måndags eftermiddag och igår på förmiddagen. Igår kväll blev det en timme vattengympa och det kändes helt underbart. Så fantastiskt att få bli lätt i kroppen för en stund. Fem ggr är inbokat men om det fortsätter vara så här bra blir det minst fem gånger till.

Annars har det gått bra att börja jobba. Många som verkar överraskade av min graviditet. Jag som var helt säker på att alla nästan hade sett det innan sommaren.

Pirrigt inför morgondagen

Börjar jobba igen i morgon. Det är fortfarande många som inte vet något om graviditeten på jobbet. Kommer nog att kännas konstigt att stövla in där i morgon med magen i vädret. Nu syns det verkligen att jag är gravid.

Husen vi tittade på idag var lite olika. Ett var ganska "billigt" men i stort sett allt var original från 50-talet. Men vilket fantastiskt hus det skulle kunna bli. Frågan är väl om man orkar med ett sådant projekt nu. Vi får väl se hur budgivningarna går i veckan.

Hus?

Idag ska vi på några husvisningar. Sommaren är verkligen då man längtar efter trädgård. Sedan skulle det inte göra något om man hade lite större yta att röra sig på inomhus. Samtidigt vet jag inte om jag är klar med stan ännu. De flesta av våra vänner bor fortfarande kvar i stan och vi trivs ju verkligen bra här. Men det är en lång process det här med att köpa hus. Varken jag eller mannen är härifrån och har inget bestämt område vi "måste" bo i. Men vi har varit runt och kikat lite och är nu inne på några få ställen. Utbudet är stort eftersom Stockholm är en stor stad. Men man blir ju lite kräsen och tänker att nästa månad kommer kanske drömhuset till rätt pris. Men om vi gillar huset så gör ofta många andra det också och så går priset upp. Men att titta och drömma är gratis och det är vad vi ska göra idag.

Höstlängtan

Samma sak händer varje år. När semestern börjar ta slut får jag en otroligt stor längtan efter hösten. För mig är det den största nystarten på hela året. Glöm nyår och januari, september är en av mina favoritmånader. Älskar också att äntligen få ta på mig "riktiga" kläder och att få shoppa snygga saker till hösten. Vädret här i Stockholm är fantastiskt på hösten, i alla fall om man jämför med Göteborg där jag växte upp. Det ska bli skönt att komma tillbaka till vardagen och jobbet. Att jag sedan bara ska jobba i max 3,5 månader till innan mammaledigheten gör ju det hela så mycket bättre.

Äntligen semesterkänsla

Det är skönt att vara ledig och bara hänga men att få gå till stranden ger den där riktiga känslan av sommar och semester. Öland har gett oss fint väder, strandbad och god mat. Det har verkligen varit underbart. Idag åker vi hem till stan igen. Jag har lärt mig att ta det lugnt för att undvika att få för ont och det går ganska bra nu. Bara att hoppas att det håller sig på den här nivån.

Upp och ner

Det går upp och ner. Efter en riktigt jobbig vecka förra veckan så är det bättre nu. Jag har varit så trött och mått riktigt illa. Men det vägs upp av de små sparkarna som känns i magen ganska ofta nu. Kan inte låta bli att le varje gång jag känner något.

Vi tröttnade på att vara hemma i Stockholm och just nu befinner vi oss på ett hotell i Oskarshamn. I morgon bitti tar vi båten över till Öland och hälsar på min svägerska med familj. Blir skönt att byta miljö ett tag.

Rutinultraljudet

Det var fantastiskt. Världens bästa undersökning med tydliga förklaringar av allt vi såg. Och det bästa av allt var att allt såg normalt ut. Det är helt otroligt vad man kan se, hjärtklaffar, lillhjärnan, blodkärl mm. Hon växer också som hon ska. Mätningarna visade BF endast två dagar efter det riktiga datumet. Fast man ändrar inget eftersom man vet befruktningsdatumet. Så det är fortfarande Lucia som gäller. Fast ivf-kliniken har räknat v 40+0 som BF vilket är den 14 december så det är det som står i journalen. Det spelar ju inte så stor roll för det blir sällan det beräknade datumet i alla fall. Nu har vi kommit halvvägs och det känns som om vi kan börja slappna av lite.

Danmark gör det igen

Är i Skåne på semester och tog en tur till Helsingör över dagen. Första butiken jag ser säljer mammakläder och de är så bra att jag köpte tre saker. Alldeles för dyra men svarta byxor är nästan ett måste att ha till jobbet i höst. En mönstrad topp som kommer att funka både på jobb och till vardags. Och så blev det en något somrig klänning som jag även kan ha när jag ammar. Det innebär att den blir aktuell även till nästa vår. Annars är jag något piggare idag men mår mer illa. Satsar på 9 timmars nattsömn inatt igen.

Trött

Det känns som om jag rent symptommässigt har backat flera veckor i graviditeten. Jag har nu mått riktigt illa i ett par dagar och är tröttare än någonsin. Misstänker järnbrist och det vet jag först på tisdag i nästa vecka då jag lämnar blodprov i samband med rutinultraljudet på tisdag. Men till dess så ska jag försöka njuta av vår Skånevistelse. Foglossningen har blivit och känns inte lika mycket. Det är så skönt att träffa mammor som har mer än ett barn för alla säger åt mig att vila och att andra graviditeten är mycket jobbigare än den första. Många kanske tycker att jag gnäller och att jag borde vara glad och tacksam istället. Det ÄR jag men om vi skulle få missfall nu så vet jag inte om jag skulle vilja försöka få ett barn till för jag vet inte om jag skulle orka upprepa de senaste fyra månaderna. Så trött är jag.

Foglossning

Jag har den senaste veckan fått ont då och då i olika delar av den nedre regionen. Mest är det på skinkorna men det har även gjort ont på andra ställen. Troligtvis foglossning men det kan vara vilka "graviditetsrelaterade buksmärtor" som helst enligt min svägerska som är gynekolog. Nu har jag tagit det lugnt idag och varit försiktig med vissa rörelser och det är lite bättre. Förra gången jag var gravid hade jag något liknande väldigt tidigt, typ vecka 7-12 men det försvann sedan. Hoppas på att det ska lägga sig snart även denna gången.

Nu känner jag den lilla därinne

Har äntligen börjat känna lite mer sparkar. I natt, när jag låg vaken en stund, buffade det till på samma ställe ett par gånger. Jag har också känt det på kvällen och morgonen när jag är stilla. Härlig känsla!

Att känna sparkar

Det är lite märkligt hur dåligt minne man har. Jag vet att jag började känna sparkar i magen redan vecka 17 förra gången. Men jag minns inte när jag började känna dem varje dag. Jag känner inte så mycket nu och ibland känns det som om jag inbillar mig att något rör på sig i magen. Jag är fortfarande orolig för att den lilla där inne har dött och jag minns hur skönt det var när man kunde känna sparkar varje dag som en bekräftelse på att allt var ok. Det är drygt två veckor kvar till det stora ultraljudet och jag längtar. Tänk att många får vänta så länge innan de får se något för första gången.

Tiden går

16+2 idag och över 40% av graviditeten har passerat. Det känns fortfarande väldigt konstigt och overkligt. Semestern har börjat men jag har en massa oavslutade grejer på jobbet så jag måste jobba en dag i veckan som kommer. Men 6 veckors ledighet passar bra nu. Jag ska passa på att sova och vila så mycket jag bara kan. Igår fick jag ont i magen, ungefär som mensvärk, och blev naturligtvis väldigt orolig. Som tur är var vi hemma hos min svägerska som är barnmorska som sa att det kan vara tidiga sammandragningar. Inte helt ovanligt med andra barnet vid den här tidpunkten i graviditeten. Det gäller att vila mycket om det händer så jag har verkligen en ursäkt för att ligga på soffan och slappa.

Nu har det vänt

Vilken skillnad! Jag mår bara lite illa och är inte alls lika trött längre. Sover fortfarande dåligt på nätterna men mår så mycket bättre att det inte spelar så stor roll. Har en fullspäckad vecka, sista innan semestern. Nedräkningen till sex veckors ledighet börjar nu...

Att inte berätta

Jag är något piggare och illamåendet har blivit lite bättre. Just nu mår jag ganska bra och har hopp om att det här ska gå vägen. Nu syns det ganska mycket också. Det är några på jobbet som har vetat ett tag men det är fortfarande många som inte vet något. Jag förstår att det spekuleras på en del håll och jag njuter lite av att hålla på hemligheten ett tag till.

Det fladdrar i magen

Det är ju fortfarande väldigt tidigt men jag vet att det inte var tarmrörelser jag precis kände. Med sonen kände jag rörelser redan i vecka 17 och detta är ganska likt. Det är som om någon sitter och kittlar en inne i magen. Väldigt små kittlingar men de känns i alla fall. Nu längtar jag till perioden då man kan känna rörelser varje dag. Annars vill man ju helst göra ultraljud varje vecka för att veta att något lever där inne.

Att kunna somna om...

Jag har tröttnat på att ligga vaken på nätterna. I natt började jag gråta när jag funderade på hur trött jag skulle bli idag efter att ha sovit så dåligt. Men jag ska prova något nytt nu. Så fort jag vaknar (eller har varit på toaletten för det är väl därför jag vaknar) så ska jag läsa bok. Jag ska gå och köpa något lättläst och härligt idag. Tanken är då att mina tankar ska vara i boken och inte vandra iväg och göra att jag inte kan somna. Om man dessutom läser på natten blir man snabbt ganska trött och då lägger man ifrån sig boken och somnar efter ett kort tag. Håller den teorin tror ni? Andra tips tas tacksamt emot. Jag har inte svårt att somna på kvällen men kan inte somna om när jag vaknar på natten.

Brevet har kommit!

Idag kom brevet. Jag är fortfarande på jobbet men mannen är hemma vår sjuka son så han har haft örnkoll på posten. Detta innebär alltså att bebisen i magen inte har någon av de vanligaste kromosomavvikelserna. Nu har jag lugnat ner mig men jag kunde inte sluta gråta förut. Det är en sådan lättnad! Vi kunde inte vänta med att slå in "könskoden" och fick följande besked:

Inte för att det spelar någon roll men det känns mer verkligt när man vet vilket kön det är.

Dessutom har mannen idag fått erbjudande om nytt jobb och tackat ja. Får man fira nu?

Aj aj

Huvudvärk på ena sidan huvudet och över ena ögat. Det betyder migrän. Än så länge inte så farligt men jag har tillräckligt ont för att stanna hemma från jobbet. Hoppas på att kunna sova bort det mesta. Jag tror och hoppas att huvudvärken beror på en hormonomställning och att det kommer att leda till att jag mår bättre inom kort.

Ingen som har ringt ännu

Jag undrar när de ringer om de ringer. Det borde vara senast på onsdag tänker jag. Om det skulle ta en vecka att få svar och så ska de hinna skicka ut brevet, då vet de ju om resultatet senast dagen innan. Usch vad tankarna vandrar och vad jag har svårt att koncentrera mig på jobbet nu. Sover också oerhört dåligt även om det var något bättre just i natt. Men jag är inte lika illamående idag och inte heller lika trött. Det är en underbar känsla att få må så här bra, och då mår jag fortfarande illa...

Läget under kontroll

Jag mår bra och har inte fått missfall ännu. Men jag vill nog ge det ett par dagar till innan jag pustar ut. Sedan är det ju bara att hoppas att de inte ringer i veckan. Ser verkligen fram emot det där brevet. Jag kommer naturligtvis inte känna mig helt säker förrän jag har en liten bebis i famnen men om vi får ett positivt besked nu så är det dags att slappna av lite.

Sedan önskar jag att jag får må lite bättre snart. Tröttheten sliter på hela familjen. Snart är jag inne i andra trimestern och då börjar de flesta må mycket bättre. Hoppas jag inte tillhör undantagen...

Moderkaksprovet

Provtagningen är nu avklarad. Att komma till Huddinge sjukhus blev en flashback tillbaka till för 3-4 år sedan när vi gjorde våra ivf-försök via landstinget.

Doktorn idag var lite speciell men han var bra och glad. Överlag kan jag tycka att läkare borde le lite oftare. På det stora hela var besöket i alla fall en positiv upplevelse. Visst kändes det men det gjorde inte speciellt ont. Om jag får missfall så kommer jag att märka det inom några dagar. Resultat på provet kommer om ca en vecka. Om det är någon avvikelse så ringer de istället för att skicka brev. Så nu gäller det att klara bebisen över helgen och vakta telefonen i nästa vecka.

När vänder det?

Jag undrar lite när illamåendet och tröttheten ska avta för mig. Det känns fortfarande som om jag aldrig mer kommer att få tillbaka min ork. Det är ju bra tecken att må illa och vi har ju nyligen fått se lilla pyret sprattla i magen. Men oron över de kommande veckorna gnager inom mig. Försöker se positivt på saken och att det som sker det sker. Men om det går åt skogen så är det så himla orättvist. I natt när jag låg vaken en stund funderade jag på vad som händer om det går snett nu. Det är bara att börja om med akupunktur varje vecka, kinesiskt te, grön äcklig morgondrink och matrestriktioner. Självklart blir det värt det om det funkar igen. Men tänk om det inte funkar en gång till...

Nedräkning igen

Tre dagar kvar till moderkaksprovet. Känns konstigt på något sätt. Planerar att ta det så lugnt jag bara kan efteråt. Man bör inte träna på ett par dagar men det är ju ingen risk att jag gör. Jag som knappt orkar promenera till pendeln. Men jag kommer till exempel inte att lyfta min son eller leka med honom som jag brukar göra. Försöker ladda mentalt och tänka positiva tankar.

Nu på väg till Oslo över dagen. Det är alltid lite upplyftande att träffa glada norrmän :-)

Bättre idag

Igår blev en ganska jobbig dag. Jag kände att jag ville berätta för några om vad som hade hänt, alltså de som redan vet om att vi är gravida. Annars är väl risken att de kommer med ett stort leende och är så glada för min skull och då blir jag bara ledsen istället. Lika bra att folk vet om att jag är orolig för nästa steg.

När jag kom hem igår kramade jag min son extra mycket och berättade hur mycket jag älskar honom och hur fin han är. Jag inser ju att jag är lyckligt lottad som har en frisk liten kille hemma.

Idag känns allt mycket bättre. Vi har fått en ny tid för provtagning på torsdag nästa vecka. Det innebär att vi förhoppningsvis får svar innan helgen veckan efter. Det jag är mest orolig för är risken för missfall pga provtagningen. Om bebisen har Downs är det inte mycket att fundera över, men tänk om jag får missfall pga provtagningen och så visar det sig att bebisen inte hade några kromosomavvikelser. Katastroftänk kanske ni tycker men jag vill alltid föreställa mig worst case så att jag är beredd i fall att det skulle hända. Men i 99 fall av hundra går det ju bra. Om jag hade haft den sannolikheten på lotteri hade jag varit ganska säker på att vinna. Men bara ganska...

Jävla skit

Nej, inget missfall men vi var och gjorde kubtestet idag. Allt såg så fint ut på ultraljudet och vi kunde se hjärtat, hjärnan, ryggraden och alla händer och fötter. Och så ska hon räkna ut resultatet och meddelar att det är en förhöjd risk för Downs. Inte hög risk sa sa hon, men förhöjd, 1/150. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Detta skulle ju bara vara en check att allt var bra och så kunde jag äntligen få börja njuta och också börja berätta för folk. Istället ska vi nu vänta på tid för att göra moderkaksprov och sedan behöva vänta in det resultatet i flera veckor. Dessutom utsätta mig för en förhöjd missfallsrisk. Jag åkte hem efteråt. Har ingen lust att gå till jobbet idag. Jag hade slutat bry mig om att det syns att jag är gravid, men nu vill jag inget hellre än att gömma mig och inte prata om det. Hur ska jag klara av att hantera detta i flera veckor?

Nu såg jag precis att jag hade ett missat samtal. Jag har fått ett meddelande från Karolinska om att jag är välkommen på provtagning den 4 juni. Typiskt att jag åker till Oslo över dagen då. Lite svårt att ställa in ett kundmöte som varit bokat i en månad. Har nu bett om en ny tid och hoppas att de återkommer snart. För provet alltså.

Kubtestet

11+2 idag och fyra dagar kvar till kubtestet. Ni kanske tycker att jag tjatar om det. Vissa är beredda att ta emot vilket barn som helst men vi har pratat om det och vi vill inte ha ett barn med Downs syndrom. Det kanske låter själviskt men vi är inte beredda på ett barn med så stora behov. Dessutom finns ju risk för andra svårare kromosomavvikelser som kanske leder till att barnet inte ens överlever födseln. Om vi får låg risk för kromosomavvikelser så nöjer vi oss med det och skulle vi ändå få ett barn med Downs så hanterar vi det då. Om testet visar hög risk så blir det fostervattensprov och i värsta fall abort. Det kanske låter konstigt när man har kämpat så hårt för att bli gravid men det är så vi känner.

Baksmälla

När migränen har lagt sig så är det minst en dag med efterdyningar. Den värsta huvudvärken är borta men jag känner mig mörbultad. Det känns som en baksmälla, och då hade jag inte speciellt kul igår. Jag mår i alla fall tillräckligt bra för att sitta i bilen på väg till Arkösund och en namngivningsceremoni med trevligt umgänge.

Tänk, för några år sedan hade vi nog inte åkt på något sådant pga smärtan att se alla lyckliga familjer och att påminnas om att man själv kanske aldrig skulle få detsamma. Därför vill jag passa på att nämna att idag är Ofrivilligt barnlösas dag. Mina tankar går till alla er som ännu inte har något barn. Jag önskar er alla lycka till i ert kämpande och hoppas att ni någon gång kommer att få uppleva det jag har. Stor kram till er!

Gravid och migrän

Att vara gravid och ha migrän måste vara den sämsta kombinationen som finns. Trots att Alvedon inte hjälper så tror jag ändå att det kan lindra något emellanåt. Något annat får man inte ta. Fast läkaren idag sa att Naproxen är ok men det har aldrig hjälpt min migrän tidigare. Jag skulle också kunna ta Treo så här tidigt i graviditeten men det kan finnas en ökad risk för missfall så det är inte heller aktuellt. Så det är bara att härda ut. Nu har det gått över ett dygn och det är något bättre. Hoppas på att en nattsömn ska trolla bort resten så att vi kan åka på vår planerade miniweekend i morgon.

Hen lever

Läkarbesök på mvc idag och då kollade hon även med ultraljud. Tårarna kom när jag fick se en livfull liten krabat därinne. Det är en sådan lättnad att ha sett något.

Annars en riktigt jobbig dag. Migrän igår hela kvällen, natten och fortfarande. Tvingade mig själv till mvc. Nu i taxi på väg hem för att försöka sova lite.

Heja Danmark!

Köpenhamn över dagen med jobbet. Mitt möte slutade tidigare än beräknat så det blev en kort sväng på stan. Vårt danska kontor ligger precis bredvid Strøget. Tråkig som jag är gick jag på H&M och Topshop som finns hemma också. Men vilken skillnad! H&M-butiken är nog den bästa (och största) jag varit i. Allt var i ordning och det var lätt att se alla kläder. Och mama-avdelningen hade mycket större utbud än de svenska butiker jag varit i. Hittade äntligen ett par smala jeans plus ett par andra byxor. Sedan ett maffigt halsband och ett gratis armband på Topshop. Gissa om jag är på bra humör?

Dessutom 10+6 idag och bara en vecka kvar till kubtestet :-)

Cravings

Hittills har jag mått så illa att det enda jag varit sugen på är sötsaker som kakor, choklad och glass. Och jag har verkligen frossat. Kanske var det ett uppdämt behov då jag avstått från allt sött i ett halvårs tid. Nu mår jag lite bättre. Jag mår fortfarande lite illa men det går inte att jämföra med tidigare. Jag har bestämt mig för att försöka hålla igen på sötsaker från och med nu, det är inte bra varken för mig eller bebisen.

Något som jag verligen blir sugen på och längtar efter nu är gröna oliver. Vi har dem på salladsbuffén i matsalen på jobbet och jag öser upp oliver på tallriken. Nu en haltvimme efter lunchen sitter jag och blir jättesugen på dem igen. Kan inte tänka på något annat för tillfället. Jag måste köpa oliver på vägen hem från jobbet idag. Har jag fått gravidcravings?

Oron tilltar när illamåendet avtar

Jag har de senaste två dagarna märkt en stor skillnad i ork och minskat illamående. Det underlättar verkligen tillvaron men jag kan inte samtidigt låta bli att undra om något är fel. Är det ett missfall på gång? Jag vet att det kan vara stor skillnad på graviditeter men förra gången höll illamåendet i sig till vecka 16 ungefär. Fast å andra sidan mår jag just nu ungefär som förra gången.

Nu är det bara 9 dagar kvar till kubtestet. Det är svårt att dölja magen nu. En kollega till mig hade frågat en annan kollega om jag var gravid häromdagen. Kollegan som blev tillfrågad vet om det men hade ändå sagt att han inte visste något. Jag orkar snart inte bry mig längre om någon får reda på det. Vad spelar det egentligen för roll?

Bara klänning som gäller från och med nu?

Det som är akut för mig i klädväg är byxor. Det fungerar inte med gummiband och långa toppar längre. Jag behöver byxor/jeans. Var i en butik i veckan som säljer lite dyrare grejer men det fanns inget snyggt. Idag hade jag siktet ställt på H&M eftersom jag tycker att det är onödigt att lägga för mycket pengar på något man ska använda i några månader. De hade inga snygga grejer alls. Blev besviken och förbannad och med alla hormoner i kroppen så börjar jag lipa. Provade på Zara men de tar inte in mammakläder längre. Lindex slutade med mammakläder för flera år sedan. En snabbis in på Topshop som hade svarta stretchjeans i en ok modell men som satt riktigt dåligt.

Varför är det så svårt? Det enda jag vill ha är ett par byxor med smala ben (inte straight fit). Misstänker att det inte är någon idé att gå till PoP heller. Nu måste jag leta på nätet och det där med att köpa byxor utan att kunna prova är ju hopplöst.

En dag på egen hand

Mannen och sonen har dragit ut på äventyr och jag ska bara ta det lugnt idag. Har nu sovit en stund framför tv och mår ganska bra. Sedan blir det shopping och lunch på stan.

En fjärdedel

Samtidigt som tiden kryper fram har plötsligt 25% av graviditeten passerat. Eller plötsligt och plötsligt, vi har ju bara vetat om det i drygt fem veckor. Men ändå, tiden går framåt och vi är fortfarande med i racet.

Äntligen helg

Har bara jobbat två dagar denna veckan och ändå lyckats bocka av det mesta på att-göra-listan. Kanske har jag satt mina egna förväntningar lägre då jag vet att jag inte har full kapacitet.

Skönt i alla fall med långhelg. Det blir en social hemmahelg med mycket vila. Ska lämna blodprov till KUB-testet på fredag. Själva ultraljudet är inte förrän om 15 dagar. Åh vad jag vill att det ska vara över. Tiden går fortfarande väldigt lååångsamt.

Sömnen

Av någon anledning sover jag väldigt oroligt på nätterna. Drömmer mycket och vaknar många gånger. Dessutom kan jag ibland ligga vaken i upp till ett par timmar. Detta i kombination med att jag är trött från början gör det hela ganska kämpigt. Jag minns att jag sov dåligt hela förra graviditeten. Men på något sätt är allt ett snäpp värre denna gången, tröttheten, illamåendet och sömnen.

I natt vaknade jag med huvudvärk och kunde inte somna om. Så nu är ja hemma från jobbet för att återhämta mig. Huvudvärken är bättre och nu ska jag lägga mig och sova.

Framtiden

Än så länge känns det ovisst om det kommer att bli någon bebis. Och helt säkra är vi ju inte förrän den är ute. Men, jag var på mvc i veckan och har nu en plan för kub, läkarträff och stora ultraljudet. Att de på något sätt räknar med att allt ska gå bra gör att jag själv känner mig lite lugnare. Nu har vi också fasta datum att räkna ned till. Redan nästa vecka ska de ta blodprov för kub och kub-ultraljudet blir i vecka 11+6. Det är bara 19 dagar kvar till dess, mindre än tre veckor alltså.

Till dess kämpar jag för att klara av varje dag. Just nu känns det som om jag aldrig kommer kunna få tillbaka min ork. Även om jag vilar så ofta jag kan och försöker sova mycket så är jag helt slut. Tur att nästa vecka är kort och att vi har en lång härlig helg att se fram emot.

8+4

Tiden går så otroligt långsamt. Men i graviditetsappen ser det bättre ut. Det har redan gått en femtedel. Men jag vill gärna invänta KUB-testet och att den mest kritiska perioden går över innan jag kan ropa hej.

Jag får gå över till klänningar nu. Kan knappt ha några byxor längre. Gravidkläder hjälper inte heller så mycket nu i början för byxorna är alldeles för stora i midjan. Det får bli shopping i morgon helt enkelt.

Kämpar på

Jag vet att jag inte borde säga att det är jobbigt att vara gravid, men det är det. Det är skitjobbigt att må illa hela tiden och att vara så trött att man inte orkar stå upp ens. Men jag klagar inte utan konstaterar bara att det är riktigt jobbigt. Jag vet allvarligt talat inte hur jag ska orka fixa detta i ett antal veckor till.

För att försöka vila ut ska jag till Sturebadet och gå på spa på onsdag. Förtjänade en semesterdag nu tyckte jag. Om jag orkar ska jag försöka mig på ett pass med Pilates eller vattengympa. Annars blir det bara att slappa, läsa bok och kanske slumra till en sväng. Om jag får ny energi så kanske det blir en shoppingrunda på stan också. Längtar...

Att försöka koncentrera sig

Det är ju nästan omöjligt att få någonting gjort på jobbet. För det första är jag så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Dock något bättre idag när jag nästan har sovit hela natten. Sedan är det väldigt svårt att inte tänka på graviditeten HELA tiden. Och så illamåendet på det som gör att jag går och småäter hela tiden. Har redan gått upp ett par kilo och det är väl ok för man ska gå upp i vikt när man är gravid. Men jag rör knappt på mig och äter alledels för mycket sötsaker för att dämpa illamåendet. Drömde i natt att jag hade blivit riktigt fet på bara några veckor. Måste hitta något lämpligt för att hantera illamåendet som inte innheåller så mycket kalorier. Ingefära? Någon som har tips?

Ett litet hjärta

Andas ut nu efter ultraljudet. Det var en liten 13 mm krabat där hjärtat slog tydligt. En sån lättnad att få se någonting och också skönt att det inte var två stycken. Nu är det 95% chans att det blir ett barn av detta enligt statistiken. Känns ganska bra.

Jag har fått tillbaka lite ork. Kanske är det dagens besked, kanske är det vädret. Troligtvis en kombination av båda samt att jag har semester idag.

Dagen är här

Kl 11 är det dags för ultraljud. Det känns riktigt nervöst idag. Och jag mår sämre än någonsin. Kombinationen av illamående och trötthet gör att jag knappt orkar göra någonting. Nu ska jag försöka mig på en dusch. Återkommer senare.

Sjuk?

Denna ofantliga trötthet som idag är värre än någonsin får mig att tro att jag måste vara sjuk på något sätt. Idag har det känts i hela kroppen. Jag sov 1,5 h på förmiddagen och har nu sovit minst lika länge på eftermiddagen. Kanske är det för att det är helg och för att jag har möjlighet att sova som jag slappnar av lite extra. När jag är på jobbet måste jag ju tvinga mig själv till att orka.

Jag har också lite huvudvärk och så är jag hungrig hela tiden. Men jag klarar inte av att äta så mycket som jag borde.

Nu låter kanske detta som gnäll och möjligen är det det också. Jag vet att jag inte får gnälla nu när jag äntligen blivit gravid, men när jag är oförmögen att ta hand om mig själv så tycker jag lite synd om mig. Tur att jag har världens bästa man som sköter son och allt här hemma när jag bara sover.

Nedräkning

Nu är snart den första nedräkningen avklarad, den till första ultraljudet. Tre dagar kvar och vecka 7+0 idag. På måndag får vi veta om något lever där inne.

Hormonnivåerna är det inget fel på i alla fall. Är supertrött och mår illa nästan hela tiden. Har inte kräkts men aptiten är det lite upp och ner med. I och med detta har det blivit ganska stora avsteg ifrån programmet. Sötsaker lindrar nämligen illamåendet. Det var likadant förra gången. Jag kommer att gå upp i vikt av allt frossande jag ägnar mig åt just nu. De kinesiska örterna har jag slutat med. Det går bara inte för de smakar ju illa redan från början. MEN illamåendet är något positivt och jag tror och hoppas verkligen inte att lite socker orsakar missfall.

Extremt trött

Jag är så trött hela tiden. Jag vet allvarligt talat inte hur jag ska ta mig igenom detta. Jag sover dessutom dåligt på nätterna och drömmer jättemycket. Just nu håller jag en utbildning på jobbet och jag förstår inte hur jag har lyckats pallra mig igenom dessa dagar. Fast å andra sidan är det kanske bättre att tvingas stå och skärpa sig inför kunder. Annars hade jag bara suttit och somnat vid skrivbordet.

Illamåendet håller i sig också så än så länge verkar det lovande. Men tröttheten är tusen gånger värre än när jag var gravid förra gången. Och då räknar jag inte med i julas när jag fick missfall för då hade jag inga symptom alls.

Nu längtar jag bara till helgen när jag ska ha fyra dagar ledigt i rad. På måndag är det ultraljud, bara 6 dagar kvar nu.

Mår lite illa

Hurra! Jag har haft lite lätt illamående hela dagen. Det måste ju vara positivt. Brösten ömmar lite också och så känns det lite i magen emellanåt. Sedan är jag supertrött nästan jämt. Till och med svårt att hålla mig vaken på jobbet. Minns inte att jag var trött så tidigt förra gången vilket leder tankarna in på tvillingar. Men alla symptom kan tydligen variera mycket mellan olika graviditeter. Vecka 6+1 idag, 9 dagar kvar till ultraljudet.

Jag tror mycket på att det kommer att funka denna gången. Även om minnet av missfallet lever kvar så tänker jag att nu har vi ju gått igenom det en gång. Denna gången borde det alltså funka. Vet inte hur jag ska orka ta nya tag om det skiter sig denna gången också. Men det är väl bara att bita ihop som vanligt.

Mammakläder

Har alltså gjort  det otillåtna, surfat på mammakläder. Hade supersvårt att hitta några snygga när jag var gravid förra gången men nu verkar det finnas hur mycket som helst. Men detta beteende måste jag sluta med. Herregud. Vecka 5+4 är ju ingenting. Jag får väl åtminstone vänta till efter ultraljudet.

Jag får nöja mig med att dölja med pösiga kläder och sjalar och hoppas att ingen märker något. Magen är väldigt svullen och det börjar bli svårt att dölja.

Återigen denna väntan

Om två veckor ska vi göra ultraljud. Om det inte händer något innan dess vill säga. Dessa två veckor känns som en evighet redan nu. Mina tankar kretsar väldigt mycket kring om vi kommer att få se ett, två eller inget embryo på ultraljudet. Känner mig ganska hoppfull ändå. Eftersom jag har fått missfall en gång så känns det mer verkligt att jag skulle kunna få det igen. Men å andra sidan så tänker jag, hur vanligt är det med två missfall i rad? Nu har vi haft vår otur, denna gången bli det barn.

Tiden går i alla fall väldigt långsamt. Tur att det är ganska fullt upp på jobbet så att jag inte hinner tänka så mycket på det. Fast om jag tänker efter så tänker jag på det mest hela tiden. Men tur att man är sysselsatt i alla fall. Ett av de bättre sätten att koppla bort tycker jag är att se en film eller läsa en riktigt spännande bok. Vi ha sett rätt många komedier de senaste åren just för att få skratta lite, eller i alla fall bli lite glada inombords. Att se en tung dramafilm när man är nere tror jag inte är så bra. Lättsamt ska det vara, och helst roligt också.

Kunde inte hålla mig

Det blev ett test till idag så nu har jag konstaterat att jag är gravid. Sjukt overkligt är det men samtidigt känns det så naturligt. Beräknat datum är den 14 december. Det blir en perfekt avslutning på det här året om det nu går vägen.

Har akupunktur i morgon och jag fortsätter med de kinesiska teet ett tag till. I alla fall till det första ultraljudet som borde bli om ca tre veckor. Har slutat med vetegräs, spirulina och arginin. Mannen kör på i några veckor till. Om det inte blir något så vill man ju inte börja om från början med programmet.

Trött

Tänker inte testa igen förrän på fredag, den riktiga testdagen. Dagarna är sjukt sega nu. Har inte kunnat fokusera alls på jobbet idag. Dessutom är jag supertrött. Kan det vara graviditetshormonerna? Troligtvis en kombo av det och dålig nattsömn. Tog med datorn hem för att kunna jobba ikväll men jag orkar inte. Det blir tidigt sänggående ikväll.

Ett plus!

Japp, testade positivt i morse. Helt otroligt. Det är ju inte helt säkert och jag vågar inte tro på något. Det finns fortfarande en möjlighet att jag har kvar hormoner i kroppen sedan ägglossningssprutan. Gör nog ett nytt test på onsdag för att kolla igen. Det riktiga testet blir på fredag. Oj vad tankarna snurrar i huvudet nu.

När ska man testa?

Jag har alltid väntat till den sista dagen innan jag gjort graviditetstest efter ivf. Det har varit så uppenbart de gånger jag inte varit gravid för jag har börjat blöda flera dagar innan testdag. Men denna gången tänker jag inte vänta. Jag vet att man inte får testa för tidigt med risk för falskt positivt resultat. Men 14 dagar efter insättning borde väl vara ok? Någon som har erfarenhet av detta? På vilken dag har ni testat? Har ni fått ett falskt plus?

Jag tror att jag testar på måndag.

Mer än halvvägs

10 dagar har gått, bara 8 dagar kvar. Min mage har svullnat upp liknande som förra gången jag var gravid. Nu tror jag självklart att anledningen till den svullna magen är att jag är gravid. Det behöver ju inte alls vara så. Det är säkert hormonerna som spökar. Hoppet är högre än för drygt en vecka sedan. Det betyder att fallet också blir större om det inte är något. Usch vad det är jobbigt med dessa känslomässiga toppar och dalar.

Väntan

Nu har det gått två dagar. TVÅ dagar!!!

Jag är trött på att vänta, trött på att springa hos Ma hela tiden, trött på att skaffa-barn-processen äter upp våra pengar, trött på att allt just nu kretsar kring detta.

Sådär

Igår var jag på embryoåterföring. Tre stycken ägg befruktades och två av dem hade delat sig till sex celler. Det tredje hade det inte blivit något bra av. Sex celler betyder att de var ok att föra tillbaka men inte tillräckligt bra för att frysa ner. Så nu sitter det två små embryon i min livmoder.

Igår kände jag mig helt tom och ganska ledsen. Det blev ju inte riktigt som vi hade hoppats. Har räknat ut att vi hinner ett till försök innan sommaren. Idag är det något bättre. Livet fortsätter och jag har världens underbaraste lilla son som jag får skratta och gosa med varje dag.

De kommande veckorna

Mår för tillfället väldigt bra. Om det blir återföring i morgon kommer humöret att vara ganska bra i ca en vecka. Sedan kommer vecka två i ruvningen och då börjar tålamodet tryta och humöret sjunker något. Sedan kommer de sista dagarna när man går på toaletten typ 20 ggr om dagen för att kolla så att man inte börjat blöda. Dessa dagar är outhärdliga och skitjobbiga. Nu har jag alltid fått mens innan testdag när det inte har blivit något så ett negativt test har inte varit någon överraskning direkt.

Har räknat ut att testdag kommer att bli fredagen den 13:e...

Letar handväska

Har varit på en halvtimmes sminkning på Make Up Store/Åhléns och ser ut som om jag ska gå på party. Kul men jag ska ju hem och dega i soffan.

Har letat efter en ny handväska i skinn ett tag nu. Antingen är det fel på min smak eller så är väskorna ovanligt tråkiga i år.
- Jag vill att den ska rymma mer än plånbok, mobil och nycklar ( gärna en flaska vatten och en extra sjal eller tröja) men den behöver ju inte vara stor som en weekend-bag för det.
- Dessutom ska den kunna stå på egen hand (utan butikens papper eller uppblåsta plastpåsar) och inte falla ihop i en hög när man ställer ner den.
- Den ska vara i skinn och en ganska klassisk färg men helst inte svart.
- Den får gärna kosta lite men inte för många tusenlappar.

Finns det någon bra butik på nätet som säljer snygga väskor? Tips mottages tacksamt 😃

Hormonerna

Det ömmar lite i äggstocksregionen men jag är verkligen på banan igen. Har nu börjat med vaginaltabletter. De verkar mindre kladdiga än suppositorierna och gelen. Tänk om man hade kunnat få vanliga tabletter att svälja istället för att arbeta sig igenom alla tänkbara distributionssätt. Nässprayen är i och för sig smidig men tänk att få slippa sprutorna och detta vaginalgegg. Nåja, man vänjer sig ju men det är 8:e gången jag håller på med detta kladd och det blir inte bättre med tiden.

Fyra ägg

Av fem äggblåsor blev det fyra ägg. Sämst hittills om man ser till antalet. Men det är ju kvaliteten som räknas och vi får verkligen hoppas att det blir någon återföring på måndag. Mår förvånansvärt bra nu bara ett par timmar efter äggplock. Lite trött men inte så ont. Jag fick lokalbedövning idag så det kanske börjar kännas om ett tag när bedövningen släpper.

Ligger i sängen och jobbar hemifrån. Hade helst av allt inte jobbat alls idag men det är så svårt att hinna med allt som ska göras. Det lugnar liksom aldrig ner sig på jobbet. Tur att jag gilla mitt jobb´i alla fall.

Nu avviker jag ifrån vårt kostprogram och äter en härlig hämtpasta till lunch. Lite lyx får man unna sig en dag som denna.

Assistenten

Var på akupunktur igår. Dr Ma har en assistent som fixar bäddarna, lägger fram nålar och tar ur nålarna när det är klart. Nuvarande assistent har inte varit där så länge och jag kan inte låta bli att jämföra henne med den förra. Han pratade inte ett ord svenska, pekade på en och sa öh när det var ens tur. Jag tyckte att han var ganska otrevlig ibland, han sa inte ens hej när man kom. Men han gjorde sitt jobb och man märkte inte så mycket av honom. Nuvarande assistent talar en hel del svenska och säger glatt hej när man kommer. Men hon är lite jobbig när hon ska plocka bort nålarna. Även om jag talar om för henne att det inte sitter några fler nålar i tex armen så lyfter hon ändå på den för att kolla. Och så kollar hon alla kroppsdelar på det sättet. Igår lyckades hon missa en fullt synlig nål på magen och fokuserade istället på att leta på mitt ben. Dessutom gjorde det lite ont när hon tog bort nålarna. Hmm... Det fick mig att längta lite efter den förre assistenten.

Nu te-kok här hemma.

Äggplock på fredag

Ultraljud idag igen och nu blir det äggplock på fredag. Jag känner mig helt pirrig i kroppen när jag tänker på det. Äntligen! Det är detta vi har gått och laddat för i flera månader. Tänk vilken förväntan vi har på detta. Sedan är vi ju realister och det är därför vi satsar på tre försök. Vad som händer sen vet vi inte. Det beror lite på hur det går nu. Funkar det inte alls på dessa tre försöken då lägger vi ner tror jag. Inte värt att skjuta upp starten av bromsmediciner mot min MS längre. Jag har redan skjutit på det i 4,5 år. Men det är omöjligt att säga i dagsläget. Nu får vi fokusera på detta försöket och hoppas på det bästa inför äggplock på fredag och ev. ET på måndag.

Symptom och bruttolöneavdrag

Jag har lite känningar i äggstocksregionen och magen känns lite svullen. Är det verkligen bara fem äggblåsor därinne?

Betalade halva ivf:en igår. Andra halvan dras på min lön denna månaden. Ni har väl koll på möjligheten till bruttolöneavdrag för ivf? Det är ju upp till arbetsgivaren om man får det eller ej. På mitt jobb kom besked innan jul att vi har möjlighet att nyttja det (på min halva i alla fall). Dessutom kommer företaget från den 1 april att betala mellanskillnaden upp till egna lönen vid föräldraledighet i fem månader. Ingen av dessa förmåner fanns förra gången vi försökte eller när jag var föräldraledig. Nu ska man bara se till att "skaffa" ett barn också...

.

Lite besviken

Fem äggblåsor var allt de såg idag. Det kan ju dyka upp ytterligare någon men den är säkert lite omogen då. Nytt UL på måndag. Men visst, det är väl bra att det är fem stycken. Det som känns bra nu är att vi kör på "tag tre betala för två". Dvs, vi har köpt ett paket på tre ivf:er. Så om det inte blir något av detta försöket så har vi två försök kvar. Och OM det skulle bli graviditet och barn på första så har vi betalat väldigt mycket för ett försök. Men det är det lilla barnet definitivt värt i så fall.

Andrum

Kan nu pusta ut lite efter en period av kvällsjobb och förberedelser inför en stor kundpresentation. Nu kan jag återgå till normal takt på jobbet igen. Egentligen blir det ganska lågt tempo nästa vecka pga äggplock plus att jag ska hinna med att få behandling för min MS innan dess.

Ultraljud sker på fredag och då får vi se hur många äggblåsor det är. Tidigare gånger har det varit 8, 5, 8, 9 och 8 st ägg som plockats ut. En enda gång har det resulterat i fina embryon och då blev det fyra stycken varav ett ledde till graviditet och barn. Den enda gången hade föregåtts av nästan fyra månader med vårt "fertilitetsprogram".

Trots allt jobb på sista tiden känner jag mig avslappnad och mår riktigt bra. Det borde väl vara bra förutsättningar inför nästa vecka?

Klimakteriekänningar

Att vara borta en hel vecka från jobbet gör att man får jobba extra mycket både innan och efter. Jag gillar mitt jobb men tycker inte att det är speciellt kul att jobba på kvällarna. Det blev lite för mycket sånt i veckan. Nu ska jag bara ta mig igenom nästa vecka också innan det lugnar ner sig.

Jag började med Gonal-f i torsdags efter 3,5 veckors sprayning. Sista veckan har jag känt av biverkningar ifrån sprayen: värmevallningar. Helt plötsligt blir hela kroppen kokhet och jag kan till och med börja svettas. Några minuter senare lugnar allt ner sig. Mycket märkligt fenomen. En försmak av klimakteriet. Blodprov på tisdag och äggplock någongång i vecka 12. Hur många ägg blir det denna gången?

Hemma igen

Landade igår morse efter en nattflygning som bjöd på ca 2,5 timmars sömn. Inatt har jag sovit nästan 9 timmar så jag hoppas slippa problem med jetlag. Skönt att vara tillbaka med familjen. Just nu utsätts vi för ganska mycket prövningar av den lille här hemma. Det är underbart att vara mamma men inte helt lätt alla gånger. Det är dags att börja läsa lite böcker om uppfostran och barnpsykologi.

I morgon ska jag lämna blodprov för att se om jag är nedreglerad. Sedan blir det sprutstart någongång i mitten på veckan. Äntligen kan vi komma igång. Spännande och lite overkligt.